Åh vad ni är söta.

Hejsan alla läsare som fortfarande är kvar ♥

Gick in och kollade lite på statistiken idag.. Det verkade som de flesta av er verkade ha förstått att jag har flyttat till http://loveofjb.blogg.se/, men PLÖTSLIGT så ökade besöken på denna bloggen igen! Vad berodde det på? Hur som helst är det väldigt gulligt av er att ni fortfarande vill läsa, och det kan ni göra på http://loveofjb.blogg.se/! :D
Hoppas att vi ses där!

Kolla in den nya novellen nu! http://loveofjb.blogg.se/
Puss!

Nu är första kapitlet uppe!

Hejsan!
För er som fortfarande kollar vill jag bara säga att första kapitlet av min nya novell nu är uppe! :D
Ni kan hitta den på http://loveofjb.blogg.se . :D
HA DET UNDERBART!

Startar kanske en ny novell!

Hejsan era finingar!
Trots att det gått nästan en vecka sedan jag sa att jag har lagt ner novellen, så är ni ändå kvar! 15 unika besökare när jag inte har skrivit på jättelänge, och när ni vet att jag har slutat? Det är otroligt gulligt av er! :')
Hur som helst, så har jag bestämt att jag kanske kommer att starta en ny novell! Den finns på den här adressen: http://loveofjb.blogg.se/ . Jag har alltså skapat en ny blogg (ni får ursäkta, för den ser ut som jag vet inte vad just nu.... xD Har inte fixat den än. :) ❤
Men OM ni vill att jag ska skriva den, så vill jag gärna ha lite tips och idéer på bra handlingar. Ni kanske har tänk på något? :) ❤ Vi hörs antagligen snart igen!
Om ni vill något akut så kan ni bara kika in på min personliga blogg och lämna en kommentar där, då jag kollar den mycket oftare än jag kollar denna bloggen. :)
Puss!

Jag pallar inte..

Hej!
Jag har försökt att lägga upp ett nytt kapitel, men det går typ inte med något som är längre än.. 10 rader... -.- Jag vet inte vad det är för fel, men nu är det så, och jag orkar helt ärligt inte med längre heller. Så jag tror att jag säger hejdå till er mina kära läsare. Jag kanske startar en ny novell någon annan gång? Jag vet inte, men tills dess:
BIEBERLOVE

Det måste vara något fel...

Det fungerar fortfarande inte att lägga upp! :O Irriterande! Hoppas att ni orkar vänta.
BIEBERLOVE

Det funkar inte att lägga upp kapitel 25...

Hejsan!
Det funkar inte att lägga upp kapitel 25 av någon väldigt märklig anledning...
Får försöka imorgon igen.
BIEBERLOVE

Idag ska jag skriva

Hejsan! :)
Nu har jag äntligen haft båda mina prov.. Så nu har jag äntligen tid att skriva! Det kommer upp ett kapitel i kväll. :)
BIEBERLOVE

Hahahaha fail

Hejsan!
Fick just en kommentarkapitel 23, där det stod typ att "hade hon inte gips typ upp på halva låret? hur kan hon då springa?" Hahaha, jag glömde bort det, faaaaaiiiiil, hoppas att det inte gör något xD Kan ändra ifall ni stör er?
Kommentera det i så fall! <3


Haha, bilden är så klockren! x)
Jag hann inte skriva klart kapitel 25, för jag har prov imon, jag började idag (smart som jag är!!!) fast jag har varit sjuk i 4 dagar...? Ibland så undrar man ju hur det står till i hjärnan... Men nu är det som det är, uppdaterar så fort som möjligt!
Stay tuned.
BIEBERLOVE

GRATTIS JUSTIN!

Älsklingen fyller år idag, vilket jag VERKLIGEN HOPPAS att ni inte har missat! :O Gratta honom på twitter, facebook, ÖVERALLT! Show him your love!
Säg grattis till honom och Selena, om ni har missat de så sågs de kyssa varandra öppet igår.. Ni kan se videon på justindrewbieber.blogg.se.
GRATTIS TILL VÄRLDENS VACKRASTE KILLE!!
BIEBERLOVE

Kapitel 24

- We found your bag downstairs..? sa Pattie och tittade konstigt på Justin.
Vi började skratta ännu mer. Vi skrattade tills vi fick ont i magen, och våra mammor fick säga till oss att det faktiskt fanns folk på hotellet som kunde bli störda.
--------------------------------------------------------------
Vi klev in i ett av rummen som vi hade bokat. Det var ganska litet, men mysigt. Justin höll min hand hela tiden.
När vi hade sett oss omkring gick jag fram till mamma.
- Får vi ha detta rummet? frågade jag och nickade mot Justin.
Mamma tittade undrande på mig.
- Menar du att ni ska sova ihop? Nä, jag vet inte.. sa hon.
- Jo, snälla, snääääälla! sa jag bedjande.
Mamma suckade och vände sig mot Pattie.
- Can they sleep alone in here? frågade hon.
Pattie rynkade näsan och vände sig mot oss.
- Why do you wan't to sleep together? frågade hon strängt.
- Because it's.. cozy? sa jag tveksamt.
Pattie höjde ena ögonbrynet. Jag såg att Justin fick bita sig hårt i läppen för att inte börja skratta.
- Cozy? I don't know.. sa hon och vände sig mot mamma igen.
- Come an, sa Justin uppgivet.
Mamma och Pattie utväxlade några blickar som vi inte kunde tyda, men de förstod uppenbarligen varandra väldigt väl. Tillslut tittade mamma uppmanande på oss.
- Okay, but you can't sleep in the same bed, and.. började hon, men Pattie avbröt henne.
- Justin, you sleep on the couch! sa hon strängt och tittade sedan på mamma igen. Continue!
- We'll check on you every halv-hour, sa hon bestämt.
Både jag och Justin stönade.
- Why..? frågade vi i kör.
- Maybe you'd rather not even sleep in the same room? frågade Pattie.
Vi stönade och schasade ut våra mammor. När vi hade stängt dörren efter dom började Justin skratta.
- They can forget that I'm not sleeping in your bed, sa han och bet sig i läppen.
- Yeah, sa jag och skrattade lite tyst.
Jag gick fram till honom och lade armarna kring hans nacke. Han lade händerna kring min midja, och våra läppar sökte sig mot varandra. Jag log, och njöt av varje sekund. Kyssarna blev allt mer intensiva. Justins hand letade sig upp för min rygg och min mage, kramade mina bröst. Jag stönade lite. Kyssarna övergick i hångel, och jag märkte hur Justin hela tiden försiktigt pressade mig bakåt. Plötsligt stötte jag emot något och ramlade rakt bakåt. Jag skrek till, men upptäckte att jag hade landat i sängen. Jag tittade in i Justins ögon, och han tittade tillbaka. Vart ville han komma? Äh, strunt samma, det här fick leda vart det ville. Han började kyssa mig igen, den här gången lite mjukare. Jag drog av honom tröjan. Herregud, vilken mage. Han flinade åt mig när han märkte att jag stirrade, och drog av mig min tröja också. Mitt i rörelsen hejdade jag honom.
- What if they come in here? frågade jag.
- Don't worry, we still have.. 20 minutes, sa han och kollade på klockan.
Jag slickade mig om läpparna.
- Continue, sa jag flörtigt.
Han log och drog av mig tröjan helt. Jag märkte hur hans andning blev häftigare.
- Can I..? frågade han och pekade på min BH.
Jag kände hur jag blev lite röd i ansiktet. Men visst, han var ju ändå min pojkvän. Jag nickade och han log.
Jag vände mig om så att han skulle kunna knäppa upp den, men det gick inte så bra för honom.
- Do you wan't me to help you? frågade jag och skrattade lite.
- Uhm.. yeah, sa han.
Jag knäppte upp spännet och drog av mig BH:n, men satt med ryggen mot honom, bara för att retas. Just då hörde vi hur handtaget till dörren drogs ner. Sekunden därefter knackade det på dörren. Puh, vi hade låst den! Jag sprang det snabbaste jag kunde till badrummet.
- Tell them I'm using the toilet, sa jag och låste dörren.
Justins perspektiv:
Elina stängde badrumsdörren, och sekunden där efter kom mamma och Ebba in i rummet. Hur hade de kommit in?
- What are you doing here? How did you get in? frågade jag.
Mamma viftade med ett kort.
- I've got a card for your room too, sa hon. And please explain to me why you're not wearing a shirt.
- I.. I was changing clothes.. sa jag.
- Are you sure? sa hon och sökte min blick.
Jag vek undan, och nickade.
- And where is Elina? frågade hon.
- She's using the toilet, sa jag.
- The toilet.. Then, maybe you can explain to me why her shirt and bra is on that bed? sa hon strängt.
Shit. Vad skulle jag säga nu?! Jag öppnade munnen för att svara något, som antagligen skulle låta dumt. Precis då öppnades badrumsdörren, och Elina kom ut. Hennes hår var alldeles vått, och hon var invirad i en handduk.
- Oh, I thought I heard some voices! sa hon och log mot mamma och Pattie.
Ha! Där fick dom!
- What are you doing here? frågade hon och tittade på dem.
- We.. were just checking that you are okay.. sa de och vände sig sedan om, och gick ut. När de hade stängt dörren vände jag mig mot Elina.
- Aaah, you were awesome! sa jag. Maybe you should become an actress one day?
- Aaw, thank you Justin, svarade hon och skrattade. Jag kysste henne mjukt.
- Well.. where were we?
----------------------------------------------------------------
Haha, ojojoj! Kommentera som fan nu, det är ju Justins födelsedag och allt!
Jag tappar liksom lusten att skriva lite när jag inte får några kommentarer.
Har inte fått en enda på kapitel 23. Blir lite ledsen.. :(

BIEBERLOVE

BESÖKSREKORD

Hiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! :D


Ni har gjort det igen!! Besöksrekord, jäääääääjääää
Haha, töntigt inlägg. Men jag har 45 unika besökare (med mig själv borträknat) och än är dagen inte slut.. ;D
Glöm nu inte att kommentera också era underbaringar!
Kapitel 23 finns nedanför detta inägget!

BIEBERLOVE

Kapitel 23

- Han måste verkligen älska dig, sa Ebba och kliade sig i huvudet.
- Jaa, sa Elina och log.
------------------------------------------------------------
Elinas perspektiv:
Vi hade just skrivit ut oss från sjukhuset när mammas telefon ringde.
- Taxin är här! sa hon och vi skyndade oss ut.
När vi kom ut på gatan möttes vi av, jag vet inte hur många, paparazzis. Och inte nog med det. Fans. Hundratals, kanske till och med tusentals. Justin fattade min hand och ropade till alla:
- Ready to run?!
Alla nickade och började springa mot en taxibuss som vi antog var vår, som stod parkerad en bit från sjukhusets ingång. När vi kom fram tryckte vi oss in i bilen så snabbt vi bara kunde och beodrade taxichauffören att ta sig där ifrån innan vi ens hade hunnit sätt oss. Chauffören tittade konstigt på oss, men gjorde som vi sa, han fick ju betalt.
När vi hade kommit bort från alla skrik och smattrande blixtar vände han sig om mot oss.
- Och vart ska ni? frågade han drygt.
- Trosa, till stadshotellet, sa mamma och log extra brett mot honom.
Typiskt henne att alltid vara trevlig även mot folk som är otrevliga. Chauffören nickade bara och körde iväg i racerfart. Det var bara jag, mamma, Justin, Pattie och Kenny som satt i taxin. De andra i teamet hade åkt i förväg, och pappa skulle vara kvar på sjukhuset med Olivia. Jag och Justin satt ensamma längst bak i bilen, och mamma och Pattie hade börjat tjattra som bara den. Vi skrattade lite åt dem, de hade knappt känt varandra i två dagar, och de verkade redan vara som bästa vänner. Inte för att vi var mindre konstiga, bli tillsammans efter typ 3 dagar.. haha. Men ändå, dom var ju vuxna.
Vi pratade tyst med varandra under hela resan, det kändes så konstigt att prata om vissa saker när våra mammor var med, saker som kändes hur naturliga att prata om annars.
Efter någon timma var vi framme och chauffören förklarade att resan hade kostat 856 kronor. Mamma suckade och mumlade något om "att det var fruktansvärt vad dyrt allt har blivit på sistone", och räckte fram sitt kreditkort. Precis när chauffören skulle ta det tog Pattie det ur handen på mamma och räckte fram sitt istället.
- You let us live at your house for free, even if it didn't last long.. But it's the thought that counts, sa hon och log.
- No, i'll pay, sa mamma bestämt.
- Okay, but we'll pay half the amount each then, sa Pattie och gav sitt kort till chauffören.
- Who's gonna pay what? frågade han.
- Take it all on my card, sa Pattie och flinade mot mamma.
Mamma suckade och skrattade lite. Jag och Justin tittade konstigt på varandra och gick ur bilen. Sedan tog vi våra väskor ur bagaget och gick i förväg in till hotellet. Jag hade varit där inne många gånger, det var faktiskt fint.
Vi gick fram till receptionen. Receptionisten tittade upp på oss.
- Kan jag hjälpa er? frågade hon vänligt.
- Ja, vi hade bokat rum, tror jag.. Kolla om det finns något reserverat på Bieber eller Johansson.
Receptionisten bläddrade lite i en bok, och såg sedan upp på oss.
- Det finns i båda namnen, sa hon och log.
- Jaha, vad bra då! Kan vi få nycklarna? Våra mammor är på väg in, så du kan väl säga rumsnumren till dom när dom kommer?
- Inga problem, det gör jag, sa hon och räckte nycklarna till oss.
- Tack! sa jag och tog emot dem.
Jag tog Justins hand och gick mot trappan. Det fanns ingen hiss, vilket var otroligt irriterande i ett hotell, där man skulle bära massa väskor. Visserligen fanns det bara tre våningar, men att släpa en väska upp för tre trappor kunde ändå vara rätt så utmattande. Vi började vår långa färd, eller den kändes i alla fall lång. När vi hade kommit halvvägs upp för den första trappan vände jag mig mot Justin.
- Last one up is a.. rotten fish, skrek jag och skrattade.
Justin såg chockad ut och började springa, fast jag var snabbare. Vi bokstavligen knuffade oss upp för trappan. Jag fick ett försprång på ungefär en meter och skrek av lycka när jag vann. Precis då snubblade Justin, och hans väska ramlade ner för hela trappan.
- Oh, man.. sa han och suckade.
Jag började gapskratta. Hur kunde man lyckas? Justin tittade lite surt på mig, men tillslut började det rycka i mungiporna på honom. Han sprang den sista biten upp för trappan och kysste mig, innan han vände sig om och började springa ner för trappan.
Precis då kom mamma och Pattie konkande på sina väskor, plus en extra.
- We found your bag downstairs..? sa Pattie och tittade konstigt på Justin.
Vi började skratta ännu mer. Vi skrattade tills vi fick ont i magen och våra mammor fick säga till oss att det faktiskt fanns folk på hotellet som kunde bli störda.
--------------------------------------------------------------------------
Sååå!
Två kapitel idag! :D
Pappa fyller år, så jag har varit med honom hela dagen, det är därför det inte har blivit mer.
Kommentera!

BIEBERLOVE

Besööööök

Hej! :)
Min kompis Sofie har också en Justin Bieber novell, och nu gör vi ett länkbyte. :)
Ta en titt på hennes novell, den är awesome!
http://storiesaboutjb.blogg.se
Kapitel 22 hamnade långt ner.. 4 inlägg ner om jag minns rätt x) Så bläddra om du inte har läst! :D
BIEBERLOVE

Kapitel 22 hamnade lååångt ner..

Kapitel 22 är uppe! :D
Bläddra ner 3 inlägg bara, så hittar du det. Någon som vet varför inläggen hamnar i oordning ibland? :S
BIEBERLOVE

Vad säger ni?

Hejsan! :)
Nu när Elina snart åker till Atlanta med Justin, så tänkte jag skriva på svenska även i dialogerna.. Gör det någonting? Det blir så jobbigt att skriva på engelska hela tiden x) Tycker ni att det är bra när det är engelska, eller kan jag skriva på svenska istället? :)
BIEBERLOVE

Jag är sjuk :(

Hejsan!

Bad news: Jag är sjuk.. :(
Good news: Jag kan skriva jättemycket imorgon :D
Fint inlägg... Kommentera som fan nu på kapitel 21, och btw, vad tycker ni om headern och allt?! Let me know!
BIEBERLOVE

Kapitel 22

- Two days, viskade jag till Elina. Looks like we won´t have to say goodbye after all.
---------------------------------------------------------------
Elinas perspektiv:
1 dag till Atlanta.

Jag och Justin satt inne i mitt rum på sjukhuset och pratade när en läkare kom in.
- Det är dags för dig att åka hem, sa han och log.
Jag nickade. Det skulle bli skönt att komma bort härifrån. Men hem.. Vart var det egentligen. Hemma, var ju liksom... borta. Jag suckade lite.
- What is it? frågade han och lade huvudet på sned.
- It's just that.. I don't know where home is, where we are going to live.. sa jag.
- Don't worry, we've already fixed that, sa han och log mot mig. We'll stay at the hotel in Trosa until tomorrow, and then we'll go to Atlanta!
- Okay, good.
Han reste sig upp.
- Get dressed now, we have to leave! sa han.
- Uhm.. I don't have anything to wear, sa jag.
Alla mina kläder fanns ju i huset, och jag antog att de var borta.. Klänningen jag hade haft på mig var alldeles sotig och luktade hemskt.
Justin slog sig för pannan.
- Stupid me! sa han. Wait, i'll be right back.
Han gick ut ur rummet, och efter någon minut kom han tillbaka med massor av påsar i händerna. Jag bara gapade.
- You have plenty of stuff to wear! sa han och log nöjt när han slängde upp påsarna på sängen.
- Wow! utbrast jag. Did you buy all this stuff..? For me?
Jag var chockad.
- Yepp, sa han och skrattade lite.
- Oh my god, you are the best! sa jag och kramade honom så hårt mina mörbultade muskler tillät mig.
- I know, sa han och flinade.
Jag skrattade lite åt honom och började rota i påsarna. Han hade verkligen bra smak på kläder. Jag lyfte upp det ena plagget efter det andra, och jag blev mer och mer hänförd för varje plagg. Han hade köpt säkert 20 tröjor, och kanske 10 byxor. När jag trodde att jag hade sett allt, lyfte Justin plötsligt upp två påsar till. De var från Victoria's secret. Han log generat.
- Aaw, Justin! sa jag och kramade honom.
I påsarna låg massor av fina underkläder. Längst ner i den andra påsen hittade jag en liten papperspåse, om man ens kunde kalla det för en påse..? Den var väldigt liten. Jag tog upp den och tittade i. Jag var tvungen att dra efter andan.
- Oh my god.. viskade jag.
Jag tog upp innehållet. Det var ett halsband i silver. Längst ner hängde ett hjärta som var halvt täckt av vita stenar.
- It's so beautiful, sa jag och log.
- It's diamonds, sa han och bet sig i läppen.
Skojade han med mig?! Det var jättefint, men jag kunde inte ta emot ett diamant halsband, det måste ju ha kostat en förmögenhet.
- It's really beautiful Justin, but I can't take it.. sa jag och räckte det till honom.
Jag såg att han blev ledsen.
- Why? frågade han.
- I mean.. It must have cost you a fortune.. You don't have to buy me expensive stuff, I trust that you love me anyways.. sa jag.
- Elina.. sa han och suckade. Don't think about the price, just think of it as any other gift, I just liked it, and thought you would too, so I bought it for you.
- Aaw, that's so cute! sa jag och log mot honom. But..
- No buts! (hahahhah inga rumpor) avbröt han mig. Turn around!
Jag suckade och vände mig om så att han skulle kunna sätta på mig halsbandet. Om han nu hade köpt det så kanske det var oartigt att inte ta emot det?
Han lade halsbandet kring min hals och knäppte det. När han släppte kände jag hur tungt det var. Diamant alltså.. Det kändes konstigt. Jag som alltid gått omkring med plastiga smycken från glitter.
- Help me, sa jag och han drog upp mig ur sängen.
Jag gick fram till spegeln som fanns i rummet. Jag drog efter andan när jag såg halsbandet sitta på mig. Det var så vackert.. Jag vände mig mot Justin.
- Thank you, it's really beautiful, sa jag.
gt;
Han böjde sig fram och kysste mig passionerat.
Justins perspektiv:

Nu hade Elina fått alla kläder, och halsbandet.. Det hade visserligen kostat en förmögenhet, men det var hon värd. Dessutom fanns det inte precis någon risk att mina pengar skulle ta slut, hehe.. Jag kysste henne precis när hennes mamma klev in genom dörren.
- Oh sorry, sa hon och flinade.
- Mum.. sa Elina och suckade.
Jag skrattade. Då sken Elina upp.
- Kolla vad Justin köpte till mig! sa hon och haltade bort till sängen där allt låg.
Ebba spärrade upp ögonen och gick dit hon med.
- Köpte han allt det här till dig? sa hon.
- Mhm! sa Elina. Visst är det fint?
Ebba nickade.
- Och kolla halsbandet, det fick jag också av honom!
Hon bara gapade. Efter ett tag fick hon tillbaka talförmågan.
- Är det äkta?
Elina nickade.
- Jag försökte säga att det var för mycket, men han vägrade..
Hon tittade bort mot mig och log.
- Han måste verkligen älska dig, sa Ebba och kliade sig i huvudet.
- Jaa, svarade Elina och log.
-------------------------------------------------------------------------
Förlåt för tråkigt kapitel.. :( Är sjuk, så det kanske inte blir så bra skrivet, men jag kommer i alla fall garanterat att göra fler delar idag ;D

Glöm inte att kommentera! Tycker du att det går att jag skriver på svenska även i dialoger när de kommer till ATL? Det blir så jobbigt att skriva på engelska HELA TIDEN, haha x)

BIEBERLOVE

Kapitel 21

När jag klev in genom dörren till rum 132 möttes jag av hela teamet, mamma och Elinas föräldrar. Alla verkade båda glada och ledsna. Mamma vände sig mot mig och log.

- Olivia will survive, sa hon och kramade mig.

--------------------------------------------------------

Elinas perspektiv, innan Justin kom tillbaka:

 

Jag vaknade av att någon skakade mig.

- Elina! Vakna gumman!

Det var mamma. Jag tittade yrvaket upp på henne.

- Vaad? sa jag.

Jag ville ju sova..

- Vi har goda nyheter! sa hon. Och dåliga.

Jag såg mig omkring i rummet och såg att Pattie, mormor och morfar, och pappa också var där. Jag log trött mot dem. Sedan vände jag mig tillbaka till mamma.

- Okej, vad är det då? frågade jag oroligt.

Dåliga nyheter.. Det var det enda jag kunde tänka på. Tänk om det var något om Olivia?

-De goda nyheterna är att... Olivia kommer att överleva! sa mamma och hennes ansikte sprack upp i världshistoriens största leende. Men sedan blev hon allvarlig igen. Hon såg sig omkring i rummet.

- JAAAAAAAAAAAAAA! sa jag så mina stämband tillät mig. Sedan blev även jag allvarlig igen.

- Vad är de dåliga nyheterna? frågade jag oroligt.

Mamma sa ingenting, utan vände sig bort från mig. Jag hörde hur hon snyftade. Pappa gick fram till henne och gav henne en lång kram. Sedan satte han sig på stolen som stod bredvid min säng. Han tog min hand, och jag förstod att de dåliga nyheterna verkligen var dåliga.

- Det är så här..började han, men tystnade sedan.

- Vad är det pappa? sa jag och började känna mig lite irriterad. Varför kunde han inte bara säga vad det var?

Han tog ett djupt andetag.

- Olivia kommer visserligen att klara sig.. Men hon kommer att vara lite förändrad. Eller ganska mycket.

Jag såg smärtan i hans ögon. Nu fick det vara nog!

-Kan du prata så att  jag förstår vad du menar? sa jag upprört.

- Okej. Olivia slutade andas i flera minuter, och hjärnan fick inget syre.. En stor del av hennes hjärnceller förstördes, och hon kan inte prata ordentligt längre, och hon kommer att vara som hon är nu, alltså som en 8-åring, i resten av sitt liv. Hon kan inte lära sig saker... Och hon kommer att behöva ha rullstol..

Jag slutade andas för några sekunder. Jag kunde inte tro att det var sant. Vad hade lilla Olivia gjort för att förtjäna detta? Men huvudsaken var väl att hon levde, vi skulle i alla fall inte behöva skiljas från henne.

När jag inte svarade på det han sa, reste han sig upp och tog fram lite dricka ur en väska.

- Nu firar vi att hon klarade sig! sa han och log.

Han hällde upp dricka i glasen och vi skålade för Olivia. Alla gick omkring och pratade med varandra, men jag orkade inte vara social med dem, utan bara låg och tänkte på det som hade hänt.

 

Jag hade nästan somnat när dörren öppnades och Justin kom in. Han såg väldigt förvånad ut över den glada stämningen som fanns här inne. Pattie gick fram emot honom.

- Olivia will survive! utbrast hon.

Justin log brett.

- That´s great, sa han.

Han gick fram till mig och gav mig en stor kram. Jag kramade honom tillbaka. Jag skulle precis kyssa honom när pappa harklade sig.

- We.. Have 2 other things to say, sa han och tittade på mig och Justin.

Mamma och Pattie utbytte mystiska blickar och vi flinade lite åt dem.

- Our house.. There is barely anything left of it, so we can´t live there.. sa han sorgset.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli ledsen för att jag inte kunde bo i mitt hus längre, men det gjorde ont. Alla minnen, allt, var borta. Elden hade tagit det med sig. Jag tittade ner på mina händer. Justin märkte att jag blev ledsen och tog min hand.

- It will be okay, sa han och log försiktigt mot mig.

- We will stay at a hotel until we´ve found a better place to live..

Jag suckade. Bo på hotell under semestern, visst. Men att bo på hotell, gud vet hur länge, tillsammans med hela min familj kändes bara för mycket. Det skulle bli trångt, och dyrt..

- And we have suggestion, sa han och log finurligt.

- Vad? sa jag förväntansfullt.

- Du får bo hos Justin och Pattie i Atlanta resten av sommaren, tills vi har hittat ett nytt hus!

Jag skrek till. Oh my god! Jag skulle få spendera över en månad med Justin!

- Åååååååh! Tacktacktacktack! utbrast jag och gav pappa en bamsekram.

Justin petade lite på mig.

- What did he say? viskade han i mitt öra.

- They have decided that i´m going to be living in Atlanta, with you and Pattie, until the holiday is over!!

Jag skrek, trots att det skar som knivar i halsen på mig. Men jag orkade inte bry mig, jag var så sjukt glad!

- Aah, that´s awesome! utbrast Justin och kramade mig hårt.

- I know! sa jag och log brett mot honom.

Alla de vuxna i rummet log nöjt.

- And what are you smiling at? frågade Justin och började skratta.

- Your reaction, sa Pattie, och alla började skratta.

 

Justins perspektiv:

Jag kunde knappt tro det. Jag skulle få spendera hela sommaren tillsammans med Elina! Det här verkade nästan för bra för att vara sant! Jag berättade för Elina om Atlanta, och efter ett kom jag på en sak.

- When do we leave? frågade jag förväntansfullt.

- In two days, svarade mamma och log mot oss.

- Two days, viskade jag till Elina. Looks like we won´t have to say goodbye after all.

 

--------------------------------------------------

Korvar, ni kommenterar ju inte, så ni fick detta i alla fall x)

Haha..


BIEBERLOVE


Ny header! :D

Hejsan! :D



Nu har jag fixat ny header och design, vad tycker nii? :)
Jag tycker att det är lite tråkigt att den bara är vit.. men det såg förjävligt ut när jag tog färg.. x)
Kommentera vad ni tycker? :D
BIEBERLOVE

Håller på med ny design!

Hejsan allihopa! :D
Jag håller på och fixa en ny design, så under tiden får ni titta på lite vackra blommor, haha.. :)
BIEBERLOVE

Tidigare inlägg
RSS 2.0