Kapitel 20
- Sch.. It will be okay, viskade han.
- No, sa jag hest.
Jag flyttade mig åt sidan, även fast det kändes som om tusen knivar skar i min kropp, så att Justin skulle kunna lägga sig bredvid mig. Han fattade vinken och lade sig försiktigt ner bredvid mig. Jag lade mitt huvud på hans arm, och så låg vi tills jag insåg att det faktiskt fanns en chans, om än liten, att Olivia skulle klara sig. Så jag slutade gråta, tårarna var kanske onödiga?
Då kom mamma och pappa in i rummet.
-------------------------------------------------------------
De kom fram mot mig och mamma böjde sig ner och gav mig en försiktig kram.
- Åh, gumman, jag är så ledsen för det här, sa hon och fällde en tår.
Pappa böjde sig fram och kramade mig han med.
- Hur mår du? frågade han, och jag kunde urskilja några oroliga rynkor mellan ögonbrynen.
Jag harklade mig lite försiktigt och grimaserade av smärtan. Vad hade hänt med min röst egentligen?
- Jag har väl mått bättre antar jag, sa jag tyst.
- Älskling.. sa hon och klappade mig på kinden.
Jag log lite snett mot dem.
- Hur mår alla? frågade jag.
Mamma tittade på pappa som nickade. Sedan öppnade hon munnen och vände sig mot mig. Det tog ett tag innan det kom något ljud, men till slut började hon prata.
- Pattie, alla i teamet och vi mår bra, tack vare att vi kunde gå ut på din balkong, annars hade vi nog blivit rökförgiftade, sa hon.
Jag kände hur en liten del av klumpen i magen försvann.
- Och Olivia...? sa jag och kände gråten komma tillbaka.
- Hon.. Mår lite sämre, kan man säga.. Men jag antar att Justin redan har berättat att hon är på operation? sa hon och såg på mig med smärta i blicken.
Jag nickade och snyftade till lite.
- Kommer.. Hon.. klara... sig? frågade jag mellan snyftningarna?
- Det vet vi inte.. Om hon gör det vet man hur hon kommer att klara sig, eftersom hon slutade andas i nästan 3 minuter. De fick använda elchocker för att starta hennes hjärta igen, sa mamma och började gråta.
Hon borrade in sig i pappas tröja, och han strök henne lugnande över ryggen. Men jag kunde se att också han var plågad. De djupa rynkorna i pannan och mungiporna som ständigt pekade nedåt visade det ännu tydligare.
- Men vi kan inte göra något annat än att vänta, och lita på doktorerna.. sa pappa sorgset.
Jag nickade svagt.
- Du måste vara trött, sov en stund gumman, sa mamma och log mot mig.
- Ja, jag är faktiskt rätt trött, svarade jag.
Hon nickade.
- Prata inte för mycket heller nu, sa hon och ställde sig upp.
- Varför? frågade jag.
- Du fick en flisa av väggen in i munnen när takbjälken och väggen föll ner på dig, och den kilade fast sig mellan stämbanden.. De har tagit bort den, men du måste prata så lite du kan så att stämbanden kan få en chans att reparera sig, annars kan du få deffekter på din röst för resten av livet, sa hon och rynkade pannan.
- Okej, sa jag och log ansträngt mot henne.
De gick ut och jag vände mitt huvud mot Justin.
- You should get some rest, sa han och kysste mig i pannan.
Jag lade mig till rätta mot hans bröstkorg och somnade tungt.
Justins perspektiv:
Elina och hennes föräldrar förde en lång diskution på svenska. Jag snappade upp vissa ord, men kunde inte förstå en enda mening. Till slut kopplade jag bort dem och började tänka på vad som hade hänt.
Tillbakablick:
Jag såg Elina krypa bort från mig, och jag hoppades verkligen att vi båda skulle klara oss ur det här. Jag hukade mig för röken för att undvika hostattackerna. Det gick inget vidare. Jag tittade in i två rum innan jag kom till det rum som måste vara Olivias. Jag ropade på henne med fick inget svar. Då stötte jag på något. En människa, det måste vara hon! Det gick knappt att se något i den svarta röken, men jag kunde urskilja hennes blonda hår. Jag försökte skaka henne, men upptäckte att hon satt fast. Över hennes överkropp låg en stor byrå. Hur hade den hamnat där? Med den lilla kraft jag hade kvar pressade jag undan den. Jag tog hennes kropp i mina armar. Hon var helt lealös.
- Olivia! Oliva! sa jag, högre och högre, tills jag skrek.
Då kom jag på att jag skulle ropa på Elina när jag hade hittat henne.
- Elina! I´ve found her! Come here, hurry! ropade jag, och hörde paniken i min egen röst.
Elina skulle bli förkrossad. Efter ett litet tag hörde jag hur hon svarade.
- I´m coming! Where are you?
- In Olivias room, skrek jag.
Det blev tyst, och sprakandet från elden hördes tydligt. Plötsligt hördes ett högt brak. Vad var det?
- Elina? ropade jag oroligt. Tänk om det hade hänt något?
Jag ropade hennes namn igen, men fick inget svar. Jag tog tag i Olivias arm och började dra henne med mig ut för att leta efter Elina. Jag ropade hela tiden på henne, och hela tiden fick jag samma svar: tystnad.
Mitt hjärta började banka allt fortare när jag insåg allvaret i situationen. När jag släpat Olivia några meter kunde jag se något avlångt ligga på marken, och under den stack en fot fram. Jag kröp fram till det avlånga, som jag snart såg var en takbjälke, så fort jag kunde. På andra sidan låg rasmassor. Takbjälken måste ha tagit med sig hela taket. Shit! Elina låg under där. Jag började slänga undan saker så fort jag bara kunde för att få loss henne.Det gick långsammare och långsammare, världen verkade ostadig på något sätt. Jag kunde inte avgöra avstånd och ljuden hade börjat eka i mitt huvud.
Precis då hördes sirener ute på gatan. Brandkåren. Efter bara några sekunder hördes steg på nedervåningen och vatten som sprutade. Sedan gick någon i trappan. Jag började ropa på personen.
- We´re here! sa jag.
Snart kunde jag se en man i svart dräkt med gula ränder stå framför mig. Han hade mask för ansiktet.
- How are you? frågade han och satte sig ner på huk.
- I´m.. okay, but my girlfriend is under all this stuff, and her sister is there, she´s barely breathing and she´s just limp.. sa jag.
Mannen lyfte upp sin radio.
- Vi behöver tre ambulanser, minst, sa han i radion.
Sedan vände han sig mot mig.
- Are there anyone else in the house? frågade han.
- In a room somewhere there, sa jag och pekade åt hållet jag trodde att Elinas rum låg.
- How many?
- I don´t know.. About 7 I think.. sa jag.
Mannen nickade och tog upp radion igen.
- Det finns runt 10 människor i huset, 3 är vad vi vet än så länge i akut behov av ambulans.
De svarade något i radion.
- Come here kid, sa han och drog upp mig på fötter, och hjälpte mig ut. Jag hostade konstant, och benen bar mig knappt. Det enda jag kunde tänka på var de som var kvar inne i huset. Tänk om de inte skulle få ut Elina?
Nutid:
En sköterska avbröt mina tankar. Hon stod vid sängkanten och fixade med Elinas dropp. Jag tittade upp på henne.
- You´re english, right? sa hon på kraftigt bruten engelska.
- Yeah, svarade jag.
- Have you eaten anything today? frågade hon vänligt.
- No, svarade jag och kände hur det kurrade till i magen.
- There is a cafeteria two stairs down if you´re hungry, sa hon och log.
- Thanks, sa jag och log tillbaka.
Det kanske var dags att äta lite. Det var många timmar sedan jag åt sist. Jag lirkade mig försiktigt ur Elinas grepp och stoppade in en kudde under henne huvud. Sedan lade jag på henne en filt och gick ner för trapporna.
När jag kom ner till cafeterian möttes jag av blixtar och paparazzis i massor.
- Justin what happened?
- Justin!
- Justin, is it true that your girlfriend almost died?
Jag suckade. Kunde man aldrig få vara ifred? Jag trängde mig igenom vallen av människor och gick fram till caféts disk. Jag pekade på en macka utan att ens titta vad det var för något.
- One of those please, sa jag matt.
- Okay, stammade tjejen som stod och sålde. 25 kronor please.
Jag räckte över en sedel och tjejen försökte ge mig lite olika mynt tillbaka.
- Keep it, sa jag och gick där ifrån.
Jag orkade verkligen inte vara trevlig just nu. Jag gick förbi paparazzina utan att svara på en enda fråga och gick tillbaka upp till Elina. När jag klev in genom dörren till rum 132 möttes jag av hela teamet, mamma och Elinas föräldrar. Alla verkade båda glada och ledsna. Mamma vände sig mot mig och log.
- Olivia will survive, sa hon och kramade mig.
-----------------------------------------------------
Nu fick ni både ett kort och ett lååååååångt kapitel idag! :D
Vad tycker ni? Minst 8 kommentarer nu.. Det klarar ni! :D
BIEBERLOVE
Kapitel 19
- Elina! I´ve found her! Come here, hurry! ropade han, och jag förstod med en gång att någonting var fel. Han hade panik i rösten. Jag blev kall inombords.
- I´m coming! sa jag och började krypa. Where are you?
- In Olivias room, sa han.
Jag kröp och kröp, och till sist hittade jag en dörr. Det var svårt att orientera sig, även fast jag hade bott här hela mitt liv. Världen hade börjat svajja. Jag öppnade dörren för att upptäcka att det var fel rum. Jag skulle precis vända om och krypa tillbaka när jag hörde att högt brak, och allt blev svart.
---------------------------------------------------------------
Pip, pip, pip, pip, pip, pip.
Jag försökte öppna ögonen. Allt var suddigt och ljust. Alldeles för ljust. Jag blinkade några gånger i ett försök att få fram en skarpare bild. Tillslut kunde jag se en oskarp version av Justin sitta bredvid mig. Han log mot mig.
- Hi baby, sa han mjukt.
Jag öppnade munnen för att svara honom, men han stoppade mig.
- Sssscchhh, the doctor says you´re not allowed to talk, sa han och strök mig över kinden.
Jag rynkade på ögonbrynen. Vad hade hänt egentligen? Allt jag kunde komma ihåg var att jag förjäves försökte hitta till Justin och Olivia.. Olivia! Vad hade hänt med henne?!
Som om han kunde läsa mina tankar började han prata.
- You´re house caught fire.. sa han. A roof beem fell down on you, and it took the roof with it.
Han såg sorgset på mig, och sedan tittade han ner på mina ben. Min blick fördes automatiskt dit, och jag kände hur mina ögon spärrades upp. På mitt högra ben satt ett stort gips, som täckte hela foten, underbenet och halva låret.
- Yeah.. It crushed your leg..
Jag kved till. Hur skulle jag nu kunna bada och ha roligt i sommar?
- It´ll be okay, sa han och tog mig hand.
Jag försökte le, men det blev ansträngt och konstigt. Det var som att musklerna i min kropp var avdomnade.
Mina tankar drogs tillbaka till min syster.
- Olivia.. väste jag.
Jag såg genast hur Justins blick blev sorgsen.
- I.. She.. stammade han.
Han svalde så hårt att det syntes. Nejnejnej! Vad hade hänt? Vart var hon nu?!
- She´s in surgery.. Niether her liver, or her lungs are functioning and the doctors are trying to save her, sa han och såg mig i ögonen.
- She has a 5 % chance of surviving, fortsatte han och hans ögon blev fuktiga.
Han tittade ner i sitt knä. Mina ögon fylldes med tårar. Det här fick inte vara sant..
- Nej.. väste jag. Fan ta min röst! Jag ville bara skrika, men jag kunde inte. Jag kunde knappt få fram ett ljud. Istället började tårarna forsa ner för mina kinden.
Justin rynkade ögonbrynen, och strök mig över håret.
- Sch.. It will be okay, viskade han.
- No, sa jag hest.
Jag flyttade mig åt sidan, även fast det kändes som om tusen knivar skar i min kropp, så att Justin skulle kunna lägga sig bredvid mig. Han fattade vinken och lade sig försiktigt ner bredvid mig. Jag lade mitt huvud på hans arm, och så låg vi tills jag insåg att det faktiskt fanns en chans, om än liten, att Olivia skulle klara sig. Så jag slutade gråta, tårarna var kanske onödiga?
Då kom mamma och pappa in i rummet.
--------------------------------------------------
Kort kapitel och lite konstigt slut, men ska skriva 20 snart, haha :D
BIEBERLOVE
..
(L)
Kapitel 18
Jag hörde att det ringde i min mobil på stranden och sprang i ilfart dit. När jag kom upp till stranden sprang jag snabbt fram till mobilen, och missade det precis. Jag suckade. Det var mamma, så jag ringde upp.
Efter bara en signal svarade hon.
- Hej gumman! Varför svarade du inte? sa hon.
- Vi badade, svarade jag och skrattade inombords. Om hon bara visste vad som hade hänt..
- Vad roligt! Middagen är klar om 10 minuter, så se till att komma hem nu! Klockan är redan halv sju, sa hon och man kunde höra att hon log i andra ändan.
- Okej, vi kommer! Puss!
- Puss.
Justins perspektiv:
Vi gick hem under tystnad. Inte en sådan där pinsam tystnad, utan mer.. avslappnad. Vi behövde inte säga något till varandra, våra blickar sade allt.
När vi hade kommit en bit in i bostadsområdet där Elina bodde kände vi en konstig lukt. Stark, obehaglig, rök kanske? Elina rynkade på näsan, och i nästa sekund skrek hon till. Hon stannade och blev som en staty, bara stirrade framför sig. Jag vände blicken framåt och fick se Elinas vackra hus, stå i lågor. Jag kände hur jag frös till is. Mamma, Kenny, teamet, Elinas familj, vart var dem? Jag tog tag i Elinas hand och började springa. Det enda jag kunde tänka på just nu var att rädda alla som var inne i huset. Vi sprang så fort våra ben kunde bära oss, och jag var väl medveten om att stora tårar rann ner för Elinas kinder. Det gjorde ont i mig att se henne gråta, vilket gav mig en adrenalinkick Det första man kände när man kom nära huset var lukten. Och sedan värmen. Ni vet om man tänder en stor påskbrasa, och står nära, då är det så varmt så att man liksom måste vända bort ansiktet för att det bränner så mycket? Så var det, fast 1000 gånger varmare.
Elinas perspektiv:
Jag grät konstant. Jag var så himla rädd. Tänk om de andra var fast där inne? Vi stannade och bara tittade på elden. Efter några sekunder kände jag Justin dra i min hand.
- Come an, we have to do something! sa han och tittade på mig.
Jag kunde se i hans ögon att han var rädd. Jag skärpte till mig lite, vad hjälpte det att gråta? Vi gick mot ytterdörren som stod öppen. Det kom svart rök i massor som steg mot himlen och genom fönstren kunde vi se elden som brände allt som kom i dess väg. Jag tryckte Justins hand och gick in i huset. Vi kunde höra hostningar och skrik längre in ifrån och vi började ropa på de andra i hopp om att de skulle höra oss. När vi hade kommit in en bit i hallen kände jag hur det började bränna i halsen. Jag kom ihåg att vi hade fått lära oss när vi var små att man skulle krypa om det brann. Jag vände mig om mot Justin, som hade börjat hosta kraftigt.
- Get down, sa jag och började krypa framåt.
Vi kom in i vardagsrummet. Sofforna stod i lågor och väggarna var svartbrända. Pianot som hade stått i ena hörnet var nästan helt borta. På golven fanns istället små pölar av smält plast. Plötsligt hörde jag någon skrika.
- MAMMA? ropade jag mellan hostattackerna.
- WE´RE IN HERE! ropade någon tillbaka, förmodligen Pattie.
Jag hörde hur Justin skrek till.
- Mum.. I´m coming!Wich room are you in?
Det blev tyst ett litet tag.
- We´re upstairs, in Elinas room.
Vad gjorde de där inne? Varför gick dom inte ut?
- Why are you up there? frågade jag.
- We can´t find Olivia! We were looking for her in here, and now there is something blocking the door, we can´t get out!
Jag stelnade till. Inte Olivia. Det här fick bara inte hända! Jag tittade på Justin med tårar i ögonen.
- We have to find her! sa jag med tjock röst.
Han nickade och kysste mig mjukt.
- We´re coming up! ropade han och började krypa mot trappan.
Vi kröp så snabbt vi orkade upp för trappan. Det var svårt att andas, och ögonen tårades av röken, vilket gjorde att den annars ganska korta biten upp för trappan kändes som att den var flera mil lång.
Till slut kom vi i alla fall upp.
- We´ll split up, i´ll go to the right, and you go there, okay? sa Justin.
- Okay, scream if you find her, sa jag oroligt.
Han nickade och kröp iväg. Efter bara någon meter kunde jag inte längre se honom för att rök. Jag kröp bort mot badrummet. Det brann på tavlor, i takbjälkarna och fåtöljen som stod i korridoren. Jag kände hur ännu en hostattack var påväg. Ögonen tårades ännu mer och jag kunde knappt se någonting över huvud taget. Men jag fortsatte. Jag måste hitta Olivia! Jag sträckte mig försiktigt upp och öppnade dörren till badrummet. Rummet var helt rökfyllt, men det brann i alla fall inte där inne.
- Olivia? sa jag.
Min röst var hes och jag kunde knappt få fram ett ljud.
- Olivia?
Jag började krypa omkring i rummet i hopp om att hitta henne, hon var kanske bara rädd, och vågade inte svara? Hon var ju ändå bara 8 år. Precis då hörde jag Justin ropa.
- Elina! I´ve found her! Come here, hurry! ropade han, och jag förstod med en gång att någonting var fel. Han hade panik i rösten. Jag blev kall inombords.
- I´m coming! sa jag och började krypa. Where are you?
- In Olivias room, sa han.
Jag kröp och kröp, och till sist hittade jag en dörr. Det var svårt att orientera sig, även fast jag hade bott här hela mitt liv. Världen hade börjat svajja. Jag öppnade dörren för att upptäcka att det var fel rum. Jag skulle precis vända om och krypa tillbaka när jag hörde att högt brak, och allt blev svart.
-----------------------------------------------------------
Spännande? Kommentera nu, kom igen, jag vet att ni kan!
Nästa får ni efter 6 kommentarer!
BIEBERLOVE
Ååååååh vad jag älskar er!
Jag suger på rubriker, så fuck this
Kapitel 17
Vi satte oss vid bordet. Då harklade sig Pattie.
- Justin, will you say the grace?
Jag fick bita mig lite i läppen för att inte börja skratta. Jag hade totalt glömt bort att de var troende. Alla sänkte sina blickar och Justin började prata.
- We thank you God for this food, and that we are able to be gathered here today. Amen.
- Amen, mumlade alla runt bordet.
--------------------------------------------------------------------
Justins perspektiv:
När vi hade ätit gick jag och Elina över till lägenheten som jag, mamma och teamet skulle ha. Jag hade ju inte sett den än! Vi gick ut och runt huset. De hade pool, och lite längre ner kunde man se en sjö. Vi gick upp för en kort trappa och in genom den vita ytterdörren. Lägenheten var väldigt öppen och ljus. Elina kikade in i lite olika rum, och när hon kom till rum nummer tre vände hon sig mot mig.
- I think this is gonna be your room, sa hon och log.
Jag gick dit och kikade in. Mamma hade tagit in mina saker, gulligt av henne!
Rummet var ganska stort, inte gigantiskt, men inte litet.. Lagom helt enkelt.Väggarna var målade i en fin blå nyans och på golvet låg en vit matta.
- Nice! sa jag och satte mig med en duns på sängen.
Elina visade mig runt i resten av lägenheten. När vi kom in i köket vände hon sig mot mig och log.
- That´s it, i guess.. sa hon.
- It´s really nice! sa jag, och jag menade det verkligen.
Elina bet sig i läppen sådär sexigt som bara hon kan. Jag log och kysste henne mjukt. Då hördes en harkling. Vi tittade båda förskräckt upp och såg en liten, brunhårig flicka i 8-års åldern stå i dörröppningen.
Jag tittade frågande på Elina som började skratta.
- Åååååååh, vad äckligt! sa flickan.
Elina började skratta ännu mer, och jag undrade vad som var så roligt. Jag förstod ingenting.
- This is Olivia, my sister, sa hon och pekade på tjejen.
- Hi Olivia, i´m Justin, sa jag och log mot henne.
Hon tittade konstigt på mig.
- Vad sa han Elina? frågade hon.
- Han sa: Hej Olivia, jag heter Justin, svarade Elina.
- Aha.. Hur säger man hej på engelska?
- Hi.
Olivia vände sig mot mig och sa " Hi Justin".
Söt liten tjej det där. Jag log mot henne.
- She can´t speak english, sa Elina och ryckte på axlarna.
- Right.. How come you can speak english? frågade jag.
- We get to learn it in school, stupid, sa hon och slog lekfullt till mig på armen.
Sedan vände hon sig mot Olivia och sa något som jag inte uppfattade. Olivia blängde surt på henne och gick klampandes därifrån.
-What was that about? frågade jag och skrattade lite.
- She got mad because I told her to leave, svarade hon och skakade på huvudet.
- Kids... fortsatte hon.
Hon kysste mig snabbt på kinden och tog sedan min hand.
- Go get your swimming trunks, we´re going to the beach, sa hon och drog med mig ut ur rummet.
Jag log av bara tanken på Elina i en bikini..
- Meet me outside the house in 5 minutes, sa hon och daskade till mig på rumpan.
Jag skrattade och gick in i mitt rum för att byta om.
Elinas perspektiv:
Jag sprang upp för trapporna till mitt rum och började rota i min garderob. Vilken bikini skulle jag ta?
Tillslut bestämde jag mig för en helt vit som jag gillade. Den fick mig att se lite extra brun ut också. Jag tog på mig den snabbt och tog sedan en ljusrosa strandklänning över. Jag satte upp håret i en boll och tog på mig ett par solglasögon. Sedan hämtade jag en handduk och solkräm och packade ner i en liten väska och gick ner.
När jag gick förbi köket hörde jag röster och stack in huvudet.
- Vi går och badar, sa jag.
- Okej, ha det så kul, svarade mamma och log mot mig.
Jag gick ut och där stod Justin och väntade. Han tog min hand och vi började gå mot stranden. Överallt hördes fåglarnas kvitter och solen värmde skönt på huden.
- Are we gonna ask them if you can come with me to America today? frågade Justin.
- Maybe.. I don´t know.. Maybe it´s best to let them get to know each other a little first, svarade jag.
- Yeah.. You´re probably right. We´ll ask them tomorrow then? Then they will get some time to think about it, sa han och log brett.
Jag kände hur jag blev alldeles varm i hela kroppen. Hans leende var så fint. Hela han var fin.
- Wait, sa jag och stannade.
Han stannade och tittade undrande på mig.
- I just need to remember this moment. Your so beautiful, sa jag och försökte ta en minnesbild. Jag såg till att verkligen ta in allt. Träden bakom Justin, gräset under hans fötter. Honom. Hans vackra bruna hår, och ögonen, vars djup aldrig tog slut.
- You´re weird. But I love you for that, sa han och kysste mig.
Vi fortsatte gå. Nu kunde man höra vågorna skvalpa vid strandkanten i viken. Vi kände sanden under våra fötter och stannade. Justin tog av sig tröjan och jag bara stirrade. Herregud..
Justin började skratta, och jag kände att jag blev alldeles röd i hela ansiktet.
- Cute, sa han och log mot mig.
- LAST ONE IN THE WATER...... LOSES! skrek Justin och började springa mot vattnet.
Jag drog av mig klänningen och antog tävlingen. Jag sprang som en dåre. Fast stranden var så liten, så han var redan i när jag hade kommit halvvägs. Han stod och glodde på mig.
- Look who´s cute now.. sa jag och skrattade.
- You´re hot, stammade han och tittade sedan generat bort.
Jag gick ner i vattnet och skrek till. Det var iskallt! Jag ignorerade det och gick fram mot honom för att krama honom. Precis när jag nästan hade lagt min armar omkring honom insåg jag att jag fortfarande var torr.. och det var inte han. Jag skulle backa undan men då tryckte han mig mot mig allt vad han kunde. Jag skrek.
- AAAAAH JUSTIN! It´s coooooold! tjöt jag, samtidigt som jag skrattade. Please stop!
- Okay then, sa han och släppte mig.
Det var jag inte beredd på och landade med ett plask i det iskalla vattnet. Jag skrek till. Han bara skrattade åt mig.
- Nudu.. mumlade jag.
- Huh? sa han och såg frågande på mig.
- Nothing, svarade jag och såg illmarigt på honom.
- Oh oh.. utbrast han.
Så var vattenkriget igång. Vi skrattade, och skrattade, och skrattade, tills vi inte orkade mer.Vi gick upp på stranden och kastade oss ner på våra handdukar. Vi låg där ett bra tag, tills jag kände hur det började bränna i huden och jag insåg att jag inte hade någon solkräm på mig. Jag suckade och gick bort till min väska för att hämta den. Justin verkade ha somnat. Jag började smörja in mig. Plötsligt såg jag att Justin tittade på mig.
- You know that you´re beautiful, right? sa han.
- Thank you, svarade jag och log. Can you help me to rub my back?
- Sure, sa han och slickade sig om munnen.
Jag gav honom flaska och han började smörja min rygg. Hans händer var så mjuka. Jag satt där och njöt.
- Done! sa han och böjde sig fram och försökte kyssa mig. När han inte nådde gnydde han besviket.
Jag skrattade lite och vred på huvudet så att han skulle nå. Han log och gav mig en lång passionerad kyss.Vi lade oss ner bredvid varandra, och bara såg in i varandras ögon.
- I love you, viskade Justin och strök bort en hårslinga ur mitt ansikte.
- I love you more, svarade jag och log.
- I love you most, sa han.
- I love you more than most! Ha, beat that! sa jag och flinade.
Han slickade sig om läpparna igen. Gaaah, jag blev galen när han gjorde sådär!
- Sure. I love you 1000 times more than you can say, sa han och log nöjt.
- Not fair! sa jag.
Han skrattade åt mig och ställde sig sedan upp.
- Come an, i´m dying from overheating! sa han.
Jag tittade skeptiskt på vattnet. Jag som var så behagligt varm. Men lite fick man väl offra.
Jag reste mig upp och vi gick hand i hand ut i vattnet.
HAHAHAHA älska bilden!
Justins perspektiv:
Vi gick tillsammans ut i vattnet. Det var verkligen skitkallt! Jag rös över hela kroppen när jag satte fötterna i vattnet och jag tvekade.
- I think i´m cold again now, sa jag och började vända tillbaka.
- Oooooh no, not when you got me here, come an now!sa hon bestämt.
- Noo..
- Chicken! sa hon och skrattade.
Nu var jag ju bara tvungen att göra det. Hon visste verkligen hur killar fungerar.
- Okay, we´ll run and count to three and then we just stop and "throw" ourselfs in the water? sa hon.
- Okay.. 1, 2, 3, RUN! sa jag och började springa.
Vi sprang så fort vi bara kunde.
- ONE, TWO, THREE, STOP! skrek hon och dök ner under vattnet.
Jag gjorde detsamma, och när jag kom upp igen var Elina borta. Jag såg mig febrilt omkring efter henne, men kunde inte se henne någonstans. Jag kände paniken stiga och dök ner under vattnet för att titta efter henne, men det var för grumligt för att se något. När jag kom upp igen såg jag henne stå en bit längre ut och gapskratta.
- I scared you there, didn´t I? sa hon.
- Aaaah, never do that to me again! sa jag och började skratta jag med.
Precis då kom det en våg över Elina. Hon skrek till och när hon kom upp till ytan var hon alldeles röd i ansiktet.
Jag stod fortfarande ganska långt bort från henne, och började gå framåt mot henne.
- Are you okay? frågade jag bekymrat.
- Justin STOP! ropade hon.
Jag stannade och tittade undrande på henne. Vad var det nu?
- What? Why? frågade jag.
- The wave.. Kind of took my bikini, sa hon och gled lite längre ner i vattnet.
Jag började skratta.
- It´s not funny! sa hon allvarligt.
Jag skärpte mig lite.
- Wait, i´ll just go and get a towell for you, sa jag och vände mig om och började gå mot stranden.
Elinas perspektiv:
Jag stod där i vattnet utan bikini. Tillsammans med en kille. Seriöst, vågen hade ryckt av mig bikinin... Otroligt. Och sjukt pinsamt. Men han hade nog inte hunnit se något i alla fall.
Efter en liten stund kom han tillbaka, och den här gången hade han en handduk med sig. Han gick fram till mig och räckte över den.
- Thanks.. sa jag generat.
Han vände sig bort så att jag skulle kunna vira handduken om mig. Vad gulligt! En riktig gentleman.
- You can look now, sa jag när jag hade handduken omkring mig.
Han vände sig om och skrattade.
- It´s a little bit funny, that i´m standing here, in Sweden, with the most beautiful girl ever, in the middle of the ocean, and a wave, a wave, just took her clothes.
Jag kunde hålla med honom, det var faktiskt lite komiskt.
Jag hörde att det ringde i min mobil på stranden och sprang i ilfart dit. När jag kom upp till stranden sprang jag snabbt fram till mobilen, och missade det precis. Jag suckade. Det var mamma, så jag ringde upp.
Efter bara en signal svarade hon.
- Hej gumman! Varför svarade du inte? sa hon.
- Vi badade, svarade jag och skrattade inombords. Om hon bara visste vad som hade hänt..
- Vad roligt! Middagen är klar om 10 minuter, så se till att komma hem nu! Klockan är redan halv sju, sa hon och man kunde höra att hon log i andra ändan.
- Okej, vi kommer! Puss!
- Puss.
-----------------------------------------------------
Låååångt kapitel! Nu är jag klar och klockan är.... 02.36.. Hehe.. Inte så bra, jag är rätt trött som ni förstår x)
Förlåt för dålig uppdatering, jag vet faktiskt inte riktigt varför det inte har varit bättre.. :S
Kommentera!
BIEBERLOVE
Kapitel 16
Vi pratade länge om allt möjligt. När klockan var tolv började jag gäspa och förklarade för henne att jag skulle upp om sju timmar.
- Okay, but i'll see you tomorrow then? sa hon frågande.
- Of course! I'll call you when i'm almost there, svarade jag och log varmt mot henne.
- Good!
- Okay, but goodnight. I love you, sa jag.
- I love you too, svarade hon.
---------------------------------------------------------------------
Elinas perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck av väckarklockan som pep högt och gällt. Jag suckade och klev upp ur sängen. Klockan var tio, och Justin skulle komma om ungefär 3 timmar. Jag gick in i badrummet och tog en lång, varm dusch. Jag passade på att raka benen, ta hårinpackning och lite peeling. Jag smörjde in mig med en godluktande kräm och gick tillbaka in till mitt rum och klädde på mig. Det blev ljusa jeans, ett vitt linne och en leopardmönstrad sjal.
Jag tänkte att jag skulle låta mitt hår lufttorka istället för att blåsa det, så jag gick ner till köket för att äta frukost. Pappa satt vid bordet med dagens tidning och en kopp kaffe. När jag kom ner för trappan vände han sig mot mig och log brett.
- Godmorgon gumman!Uppe tidigt?
- Godmorgon på dig med pappa, svarade jag och pussade honom på kinden.
- Jag har gjort mackor till dig, de står i kylen.
Ååh, min söta lilla pappa. Vem gör mackor till sin 16-åriga dotter på morgonen?
- Aww, tack! sa jag och gick bort till kylskåpet.
Jag satte mig och åt och sedan gick jag upp och kollade på mobilen. 1 missat samtal, från Justin. Jag slog hans nummer och tryckte på grön lur. Det gick 5 signaler innan någon svarade.
- Hi shawty! hördes Justins hesa stämma.
Jag log för mig själv.
- Hii! You called me? sa jag.
- Yeah.. We left Stockholm ten minutes ago, and according to our GPS, we will be there in 45 minutes, svarade han glatt.
- Awesome! svarade jag och kände hur det pirrade till i kroppen.
Nu skulle mamma och pappa få träffa Justin.. Inte för att jag var orolig att de inte skulle gilla honom, jag menar, vem gillar honom inte? Men ändå.. Och han skulle få se mitt hus!
- Okay, but I´ll see you in 45 minutes then, sa han.
- Yeah, bye, i love you, svarade jag och pussade mikrofonen.
Justin skrattade och gjorde detsamma.
- I love you too!
Jag lade på och började röja upp i mitt rum. Precis när jag var klar ringde det på dörren och jag sprang ner för att öppna.
Justins perspektiv:
Vi hade åkt bil i nästan en timma när vi var framme. Elinas hus var väldigt vackert. Vita stenväggar med stora fönster och en stor gräsmatta framför. Det fanns ett stort garage som såg ut att få plats med minst 3 bilar. Kenny stannade bilen och jag öppnade dörren. Det var varmare här än det hade varit i Stockholm. Jag gick till bilens baklucka och skulle just öppna den när Kenny kom och hindrade mig.
- I´ll take care of our stuff, go and introduce yourself to her parents instead, sa han och puttade mig lite lekfullt bort mot ytterdörren.
- Thanks dude! sa jag och började gå.
Jag blev plötsligt väldigt nervös. Undrar vad Elinas föräldrar skulle tycka om mig? Jag fick väl helt enkelt bara vara mig själv, så fick det bära eller brista. Jag höjde handen för att trycka på ringklockan och tog ett djupt andetag.
*PLINGPLONG*. Jag hörde någon ropa något och sedan snabba steg i en trappa. Strax därefter tittade Elina ut genom dörren. Jag log och kramade henne.
- Hi!sa hon och kysste mig försiktigt på munnen.
- Hi baby, mumlade jag.
Hon tog min hand och drog med mig in i ett stort, öppet rum. Där stod två människor som jag antog var Elinas föräldrar. De log varmt mot mig.
- Mum, Dad, this is Justin, sa Elina och log.
- Hi Justin! sa hennes mamma och tog i hand. I'´m Elsa.
- Hi, svarade jag och log mot henne.
- This is Lars, fortsatte hon och pekade på mannen, som räckte fram handen mot mig.
- Hi Justin, sa han med en stark brytning.
Vi pratade en stund och efter ett tag knackade det på dörren igen och Elsa gick och öppnade. Det var mamma och resten av teamet. Det presenterade sig för varandra och gick sedan för att packa in våra saker i lägenheten. Jag och Elina gick upp för en träfärgad trappa. Vi kom in i en ljus korridor och gick in rummet som såg längst bort. Det var ett ganska stort rum med vitmålade väggar. På sängen låg pastellfärgade kuddar och bakom dem fanns två stora fönster.
- Wow.. utbrast jag. Your room is beautiful!
- Aaw, thank you, sa hon och rodnade lite lätt.
Jag log och lade händer kring hennes midja. Hon vände sig om mot mig och kysste mig mjukt. Sedan drog hon sig snabbt undan och flinade retsamt. Jag suckade.
-Aaah, it´s not fair! Come back here! utbrast jag.
Elinas perspektiv:
Jag skrattade lite åt Justin, han såg så desperat ut. Jag satte mig ner på sängen och klappade på platsen bredvid mig.
- Come here, sa jag och bet mig lite flörtigt i läppen.
Justin log och gick sakta fram mot mig. Han böjde sig ner och kysste mig ömt. Kyssarna blev allt mer intensiva. Hans händer smekte min rygg och han försökte dra av mig tröjan. Jag log och hjälpte honom lite på traven. Han kysste mig på halsen och ner mot mina bröst. Plötsligt knackade det på dörren.
- Vänta! skrek jag, med en väldigt desperat röst.
Vi slängde oss ifrån varandra och jag slet på mig tröjan. Strax därefter öppnades dörren, och där stod pappa. Han tittade konstigt på mig.
- Vad gjorde ni egentligen? frågade han undrande.
- Uhm.. Ingenting, svarade jag nervöst.
- Nehe.. Men det är i alla fall lunch nu, om ni vill ha.
- Okej, vi kommer! sa jag och log.
- Bra! Och du.. Är du säker på att ni gjorde ingenting? sa han och tittade uppmanande på mig.
Jag nickade.Han höjde på ena ögonbrynet.
- Du kanske ska sätta på dig tröjan på rätt håll nästa gång gumman, sa han och gick sedan ut och stängde dörren.
Jag tittade ner på min tröja och såg att den satt ut och in. Jag började gapskratta.
- What? frågade Justin.
- Oh.. Right, sorry, I forgot you don'´t understand swedish.. sa jag mellan skrattattackerna.
Jag berättade vad han hade sagt och efter ett tag skrattade vi båda hysteriskt. Efter några minuter gick vi ner för att äta lunch. Mamma hade lagat köttbullar med potatismos och lingonsylt. Typiskt henne att laga något så typiskt svenskt. Vi satte oss vid bordet. Då harklade sig Pattie.
- Justin, will you say the grace?
Jag fick bita mig lite i läppen för att inte börja skratta. Jag hade totalt glömt bort att de var troende. Alla sänkte sina blickar och Justin började prata.
- We thank you God for this food, and that we are able to be gathered here today. Amen.
- Amen, mumlade alla runt bordet.
---------------------------------------------------------------------------
Så, nu fick ni ett ganska långt kapitel! :D
What do ya thiiiink?
BIEBERLOVE
Kapitel 15 två inlägg ner
Jag lade ut kapitel 15 igår kväll, men det har hamnat två inlägg ner av någon anledning.. :S
Så bläddra ner så hittar du det ;D
BIEBERLOVE
Kapitel 15 är snart klart! :D
Jag skriver på kapitel 15, men det går lite långsamt, eftersom jag inte kan sitta framför datorn hela tiden nu när jag är hos min morfar.. Men det är snart klart, och kommer antagligen upp ikväll eller imorgon eftermiddag/kväll (ska till Stockholm på förmiddagen). :D
Hoppas att ni orkar vänta!!
Jag är inne på morfars dator, så jag har bara bilder jag har haft förut...
Men de är i alla fall lika vackra ändå, sååååååååååååå, hihihi :D <333
BIEBERLOVE!
Kapitel 15
- I love you, sa han.
Jag kände hur jag blev alldeles varm i hela kroppen, hur fingrarna pirrade och jag liksom svävade ovanför marken. Det var första gången en kille hade sagt till mig att han älskade mig. Jag log brett mot honom och kysste honom.
- I love you, sa jag.
Det hade aldrig tidigare funnits en mening, inga ord som hade känts så bra att säga. Vi stod där och bara log och såg in i varandras ögon. Till slut ringde min mobil. Jag skrattade till. Det var Lina. Jag struntade i att svara, jag kunde ringa upp när jag hade sagt hejdå. Jag gav Justin en stor kram.
- See you tomorrow then.. sa jag och log mot honom.
- I cant´t wait, svarade han och kysste mig i pannan.
Med de orden gick jag ut genom dörren och ned för trapporna.
-------------------------------------------------------------------
Elinas perspektiv:
Jag mötte Lina i ingången till hotellet. Hon såg väldigt arg ut.
- Varför klickade du mig?! utbrast hon när hon fick syn på mig, och ställde sig med armarna i kors över bröstet.
- Jag skulle bara säga hej då till Justin.. sa jag försiktigt.
När Lina var arg var det lika bra att bara hålla med henne, annars kunde hon fortsätta vara sur i evigheter.
- Jaha, och varför ringde du inte tillbaka sen då?
Hon höjde på ena ögonbrynet och såg kritiskt på mig. Jag suckade.
- Jag tänkte att det bara var typ 5 minuter tills jag skulle vara tillbaka här, svarade jag. Snälla Lina, jag orkar inte bråka, kan vi inte bara glömma detta nu?
- Du har rätt, förlåt, det var töntigt av mig att bli arg över en sån liten sak, sa hon och gav mig en varm kram.
Vi log mot varandra och gick upp till vårt rum hand i hand.
När vi kom upp till vårt rum satte vi oss och åt det sista av godiset och glassen vi hade kvar. När klockan blev kvart i sju var vi tvugna att ge oss iväg mot tåget, så vi tog väskorna och gick ner till receptionen för att checka ut. I disken stod en blond tjej i 20-års åldern som log mot oss när hon såg oss.
- Hejsan! Kan jag hjälpa er? frågade hon.
- Jaa, vi skulle checka ut, svarade jag och lämnade fram nyckeln.
Hon skrev något på datorn och tittade sedan upp på mig.
- Är det du som är Elina? frågade hon.
- Ja, det är jag, svarade jag.
- Jag har något till dig här, sa hon och böjde sig ner bakom disken.
Jag tittade på Lina som höjde undrande på ena ögonbrynet. Sedan dök kvinnan upp igen. I sin famn hade hon en stor bukett rosor, massor av chokladaskar, godis och en dvd-skiva.
- Det här var till dig, sa hon ansträngt och räckte över sakerna till mig.
Jag skrattade till lite.
- De är från Justin Bieber, sa hon.
Jag kände hur jag smälte inombords. Gud så söt han var!
- Aaaw, sa jag och suckade. Min älskling!
Tjejen i receptionen tittade storögt på mig.
- Öh.. Känner du honom? frågade hon.
- Jaa, det gör jag, svarade jag och log mot henne.
Hon stod helt tyst och bara tittade på mig. Jag kände mig ganska så hysat obekväm kan jag säga. Till slut skrattade jag till lite nervöst.
- Oj.. Shit! Har du rört honom? frågade hon och man kunde se hur ett litet leende smög sig fram på hennes läppar.
- Jaa, det har jag, svarade jag och skrattade.
Tjejen gick ut från disken och fram till mig.
- Kan jag få en kram av dig? frågade hon och tittade generat på mig.
Inombords skrattade jag för fullt, men jag ville inte vara taskig, jag förstod ju att hon ville krama mig eftersom jag hade rört honom.
- Uhm.. Visst, sa jag.
En knapp sekund senare hade jag en överlycklig tjej i mina armar. När hon släppte mig tittade hon på mig och log ett vitt leende.
- IIIIIH! Det är ju typ som att jag har träffat honom nu! skrek hon. Hon nästan studsade.
Var det sånt här Justin fick vara med om varje dag? Fast 100 gånger värre? Eller.. värre och värre, det var faktiskt ganska kul.
- Men jag måste gå nu, sa jag till tjejen som glatt erbjöd sig att ringa en taxi åt oss.
Vi tackade och 5 minuter senare svängde en limosin in på uppfarten.
- Den är till er, sa receptionisten och pekade på limon.
Jag glodde på den, och vände mig sedan mot tjejen igen.
- Uhm.. Det är verkligen jättesnällt av er att fixa limo och så till oss, men.. Öh, vi har nog inte råd att betala den, sa jag.
Tjejen log mot oss.
- Hotellet betalar såklart! sa hon och hjälpte oss med väskorna bort till bilen.
- Oj.. Öh, tack! stammade jag.
- Det är inga problem, svarade hon och log varmt. Trevlig resa!
Justins perspektiv:
Elina hade gått för en bra tag sedan.. Trots att jag visste att jag skulle träffa henne redan imorgon kände jag en enorm saknad. Och när jag inte kunde vara med henne, vad skulle jag då hitta på? Jag kanske skulle gå ut och försöka hitta några fans? Fast nä.. De var så hysteriska. Precis då ropade mamma.
- Justin? Börjar du packa dina saker?
Jag suckade.
- Ja! svarade jag.
Jag stängde dörren till mitt rum och satte på 6 foot 7 foot på högsta volym. Sedan såg jag mig omkring i rummet och kände hur allt luft gick ur mig. Hur kunde det bli så stökigt på bara några dagar? Jag himlade med ögonen åt mig själv och satte igång att packa ner mina kläder i väskorna. Efter lite drygt en timma var jag färdig och gick ut till mamma i köket. Hon stod och lagade mat och såg lite stressad ut.
När jag kom in i rummet tittade hon upp på mig och log bekymrat.
- Du gubben? Är det viktigt för dig att jag är med på presskonferensen imorgon? frågade hon.
- Nej, jag har ju teamet med mig, svarade jag. Vadå då?
- Vad bra! Jag har inte hunnit packa mina saker än, och nu måste jag laga mat, och diska och massa... sa hon och suckade.
- Men mamma! Gå och packa, jag fixar maten, sa jag och pussade henne på kinden.
Hon log och kramade mig.
- Tack älskling, du är bäst!
När vi hade ätit och diskat var klockan redan halv tio. Jag gick in på mitt rum och satte på datorn.
Jag klickade mig in på twitter och uppdaterade:
I miss u already.
Efter bara några sekunder fick jag tusentals av upprörda, Who do you miss?! tillbaka och jag skrattade. Mina fans var så söta. De var oerhört viktiga för mig.
Jag klickade runt och tittade vad fansen hade skrivit till mig. Efter några minuter såg jag att Elina hade twittrat.
Just left Stockholm and my darling.. Miss u a lot baby<3
Jag log. Det var i alla fall inte bara jag som saknade någon. Jag stängde av datorn och gick till badrummet och gjorde mig i ordning.
Jag skulle upp redan klockan 7 morgonen där på, och ville inte se trött ut inför svenskarna.
Jag gick tillbaka till mitt rum och drog av mig tröjan. Jag skulle precis ta på mig pyjamasen när jag fick ett sms. Det var från Elina.
Hi my love <3
I miss you a lot.. :( Skype?
I love you.
Kisses
Hi sweety <3
I miss u too.. And of course!
Love you.
Jag satte på datorn och loggade in på skype. Elina ringde innan jag ens hann se vilka som var online.
Jag accepterade och satte på video.
- Hi Justin! hördes hennes oerhört vackra röst.
- Hi baby, svarade jag och log mot henne.
Jag såg hur hennes blick fastnade på något på skärmen och jag skrattade lite.
- And what are you staring at? frågade jag.
- Uhm.. Your hot, svarade hon och rodnade.
- You're hotter, sa jag flörtigt.
Vi pratade länge om allt möjligt. När klockan var tolv började jag gäspa och förklarade för henne att jag skulle upp om sju timmar.
- Okay, but i'll see you tomorrow then? sa hon frågande.
- Of course! I'll call you when i'm almost there, svarade jag och log varmt mot henne.
- Good!
- Okay, but goodnight. I love you, sa jag.
- I love you too, svarade hon.
-----------------------------------------------------------------------------------------
What do you thiiink? ;) Jag tycker att det behövs lite drama.. Några idéer?
Glöm inte att kommentera.. :)
BIEBERLOVE
Goda nyheter! :D
Jag drar nu
Ps.sry om jag förstörde din lycko stund men jag har oxå råkat ut för det här sååååååå.......!!!
R.I.P Becca
Svar på tal
Kapitel 14
- Guitar? Cool, you have to show us someday, sa Ryan med en liten glimt i ögat.
Jag skrattade lite nervöst och mumlade "säkert" på svenska. Varför var jag tvungen att berätta om det? Jag var jättedålig i jämförelse med Justin, och de skulle säkert tycka att jag var usel. Justin märkte att jag tyckte att det var jobbigt och öppnade precis munnen för att säga något när Pattie kom tillbaka ut till vardagsrummet. Jag tog Justins hand och klämde den hårt.Allihopa såg förväntansfullt på henne. Hon såg helt uttryckslös ut i ansiktet.
- Uhm..Sorry, but... sa hon och såg lite ledsen ut.
Jag kände hur mitt mod sjönk. Nehe, då blev det inget med det. Precis när jag kände hur tårarna började välla fram ur ögonen sprack Patties ansikte upp i ett stort leende.
- But I´m afraid you all have to back your belongings, cause' we´re going to Trosa!
Jag blev så glad att jag hoppade upp i Justins famn och gav honom en stor kyss, mitt framför alla andra.
HAHA, TROSA, LITE RANDOM SÅ XD men jajajajaaaaaaa, det finns faktiskt en liten ort som heter Trosa ;)
----------------------------------------------------------------
Vi satt i soffan och pratade länge. Jag fick berätta om min familj och stället där jag bodde, om lägenheten de skulle bo i och en massa annat. Efter en stund tittade jag på klockan och såg att det bara var 5 minuter kvar tills jag skulle vara tillbaka i lägenheten. Jag sa hejdå till alla och Justin gick med mig ut i hallen. Jag tog på mig mina skor och jacka, och sen blev jag stående. Jag tittade in i hans vackra ögon och han gav mig en stor kram. Jag drog in lukten av honom, och liksom sparade den inuti mig, någonstans där den alltid skulle finnas kvar. Han släppte mig, men jag vägrade att släppa. Det var visserligen bara en dag, knappt det jag skulle vara utan honom, men det kändes som två evigheter. Jag saknade honom redan. Han märkte att jag inte ville släppte och tog mitt ansikte i sina händer. Han tittade in i mina ögon, och det kändes som att han såg rätt in i mig, som att han kunde se varenda liten detalj av mig, ingenting var längre hemligt.
- I love you, sa han.
Jag kände hur jag blev alldeles varm i hela kroppen, hur fingrarna pirrade och jag liksom svävade ovanför marken. Det var första gången en kille hade sagt till mig att han älskade mig. Jag log brett mot honom och kysste honom.
- I love you, sa jag.
Det hade aldrig tidigare funnits en mening, inga ord som hade känts så bra att säga. Vi stod där och bara log och såg in i varandras ögon. Till slut ringde min mobil. Jag skrattade till. Det var Lina. Jag struntade i att svara, jag kunde ringa upp när jag hade sagt hejdå. Jag gav Justin en stor kram.
- See you tomorrow then.. sa jag och log mot honom.
- I cant´t wait, svarade han och kysste mig i pannan.
Med de orden gick jag ut genom dörren och ned för trapporna.
---------------------------------------------------
Asså SHIT, jag skäms!Förlåt för världshistoriens kortaste och TRÅKIGASTE kapitel, jag är helt slut efter denna veckan med nationella och massa andra prov och grejer, och jag orkade verkligen inte..Det tog mig en timma att få ihop denna korta lilla text. :S Jag ska skriva så många jag bara kan imorgon, när jag har sovit lite, haha! :D
BIEBERLOVE
Kapitel 13
Justin pekade på var och en av människorna i rummet och presenterade dem för mig. Alla tittade granskande på mig, som för att kolla så att jag verkligen tyckte om honom för den han var och inte bara för att han var känd, och det märktes verkligen att de var rädda om Justin och bara ville hans bästa. Han höll min hand hela tiden och de andra gjorde plats för oss i soffan. Vi satte oss och Justin började prata.
- We have a suggestion, sa han och log.
De andra nickade och han fortsatte.
- Uhm.. we kind of like each other, and we really don´t want to leave each other.. Elina has to go home today, and I figured that maybe we can go to where she lives and stay there for the last days before we have to go back to America?
-------------------------------------------------------------------
Justins perspektiv:
Jag tittade på mamma med mina allra bästa valpögon som jag visste att hon inte kunde säga nej till. Hon log och vände sig om mot de andra.
- What do you say? frågade hon, och gjorde en gest mot de andra. I think it would be fun.
De andra nickade gillande och man kunde höra små instämmande "yes" komma från deras munnar.
Jag tittade på Elina, som fullständigt strålade. Man kunde verkligen se hur glad hon var! Jag blev alldeles varm inombords. Det här bådade gott. Jag vände mig mot mamma igen och gav henne en stor kram.Efter en låååång stund släppte jag henne och hon fnissade lite. Hon var som en liten tjej, haha.
- I need to speak to your parents about this before we decide anything, but it´s fine with us, sa hon sedan och vände sig mot Elina.
- Yes, but I think that it might be best if I call them first and tell them about.. uhm, me and Justin first.. Otherwise I think that they will be very confused, svarade Elina och log lite generat.
Mamma nickade förstående och log tillbaka. Jag tog Elina i handen och vi gick ut i köket och stängde dörren så att hon skulle kunna ringa utan att de andra störde. Hon ställde sig mot köksbänken och tog upp mobilen. Shit, vad fin hon var. Precis när hon skulle trycka på grön lur drog jag henne till mig och kysste henne. Hon lade ifrån sig mobilen för ett tag och lade armarna omkring min nacke. Tillslut avbröt jag eftersom de andra kanske skulle undra varför det tog så lång tid.
- You´re the most beautiful thing in this world, remember that. Always, sa jag och såg djupt in i hennes blå-gröna ögon.
Hon flinade.
- No, you are, sa hon och strök mig försiktigt över kinden. But now, I have to call my parents! fortsatte hon och tog sig ur mitt grepp.
Elinas perspektiv:
Jag tog upp mobilen igen och slog numret hem. Efter 5 signaler hörde jag hur någon lyfte luren i andra ändan, och en myndig röst hördes.
- Heej gumman!
Det var min pappa.
- Hej pappa! svarade jag.
- Hur har ni det? Har ni hunnit packa allt och så? Tåget går ju snart! Han lät upprymd över att jag skulle komma hem. Han var så söt, visade alltid hur mycket han saknade mig när jag var borta.
- Vi har det superbra! Och jaa, vi har packat allt.. Jag log för mig själv.
- Vad bra då! Hade du något speciellt på hjärtat älskling? frågade han.
- Ja, faktiskt, svarade jag och kände hur det sög till i magen av nervositet.
- Vad är det då? frågade han nyfiket.
- Jo, det är så att.. eeh, asså du vet Justin Bieber, som Lina är helt galen i?
Jag bet mig nervöst i läppen, undrade vad han skulle säga.
- Hur skulle jag kunna missa honom? frågade han och skrattade. Vad är det med honom då?
- Jo asså.. Hehe, jag är typ.. tillsammans med honom.. eller asså nej, eller jag vet inte men jag gillar honom verkligen jätte mycket och han verkar gilla mig också.. Och han åker hem på söndag.. Öhh..Så vi tänkte att han och hans mamma och teamet få bo i den andra lägenheten..
Jag babblade på fort som aldrig förr. När jag väl slutade var det knäpptyst i andra ändan.
- Hallå? Är du kvar? frågade jag osäkert. Det kanske hade brutits?
- Jaja, jag är kvar! Men vad är det du säger?! Är du ihop med Justin Bieber? frågade han förvirrat.
- Jaa, eller typ, jag vet inte riktigt.. Vi har ju inte känt varandra jättelänge, men typ, svarade jag och kände hur jag själv började bli lite förvirrad till och med.
- Och nu vill du veta om dom får bo här i några dagar innan de åker hem?
- Precis!
Jag tittade upp på Justin, som såg ut att brista ut i skratt i vilken sekund som helst.
- Jag ska prata med mamma, sa han. Jag kommer snart!
- Vad bra! svarade jag. Men ni skulle prata med Pattie, Justins mamma också.
- Ja, men ge telefonen till henne då, så får vi prata om det här istället, svarade han.
- Okej! Vänta lite då, svarade jag och gjorde tumme upp till Justin.
Jag öppnade köksdörren och skulle precis räcka över telefonen till Pattie när jag kom på att jag skulle säga en sak till.
- Och pappa?
- Ja gumman?
- Jag älskar dig, sa jag och log. Lite små knep måste man ju få ta till för att få sin vilja igenom. Jag visste att han smälte när jag sa så.
Jag räckte över telefonen innan han hann säga någonting.Justin kom också ut och vi stod och tittade förväntansfullt på Pattie. Efter ett tag verkade hon lite besvärad över att vi tittade och lyssnade så mycket, så hon gick in i ett annat rum. Vi passade på att prata lite med de andra under tiden. Justin tvingade mig att berätta lite om mig själv, vilket var enormt pinsamt. Det lät så himla fel när jag stod där inför en ganska liten grupp människor och sa saker som "Jaa, jag heter då Elina som ni kanske kommer ihåg, och jag är från Sverige.. Jag gillar hästar och att spela gitarr". Konstigt. Men de andra nickade i alla fall gillande.
- Guitar? Cool, you have to show us someday, sa Ryan med en liten glimt i ögat.
Jag skrattade lite nervöst och mumlade "säkert" på svenska. Varför var jag tvungen att berätta om det? Jag var jättedålig i jämförelse med Justin, och de skulle säkert tycka att jag var usel. Justin märkte att jag tyckte att det var jobbigt och öppnade precis munnen för att säga något när Pattie kom tillbaka ut till vardagsrummet. Jag tog Justins hand och klämde den hårt.Allihopa såg förväntansfullt på henne. Hon såg helt uttryckslös ut i ansiktet.
- Uhm..Sorry, but... sa hon och såg lite ledsen ut.
Jag kände hur mitt mod sjönk. Nehe, då blev det inget med det. Precis när jag kände hur tårarna började välla fram ur ögonen sprack Patties ansikte upp i ett stort leende.
- But I´m afraid you all have to back your belongings, cause' we´re going to Trosa!
Jag blev så glad att jag hoppade upp i Justins famn och gav honom en stor kyss, mitt framför alla andra.
--------------------------------------------------------------------
FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT att jag är så himla dåligt på att uppdatera!
Och TACKTACKTACK för att ni har blivit så mycket bättre på att kommentera! :D
Skriv lite feedback, vad ska jag tänka på när jag skriver? Vill gärna veta!
Vad tycker ni om dagens kapitel? :D
BIEBERLOVE
Jag skriver..
...
Nää, nu blir jag faktiskt besviken på er! 2 kommentarer? :( Jag blir faktiskt ledsen.. :(
Över 40 unika besökare, och 2 kommenterar.. Det gör det inte precis roligare att skriva.. :/
Det känns tråkigt att man ska behöva skriva att ni måste göra ett visst antal kommentarer för att jag ska lägga upp nästa kapitel, för då gör ni ju det, vilket visar att det ju inte kan vara så himla jobbigt. Ska jag verkligen behöva tvinga fram kommentarer?
BIEBERLOVE
