Justinbieberfairytale

Vi skrattade länge åt Justins ansiktsuttryck, och glömde liksom bort att det var så kort tid kvar.Efter ett tag utbrast Justin:

- Shit, Kenny is downstairs, he has waited for me like forever!

- Noo, but tell him to get up here and give him some icecream, svarade jag och tänkte att det var riktigt synd om honom. Fy vad tråkigt att stå där i två evigheter!

- Yeah, i´ll text him.

Plötsligt pep det till i både min och Linas mobil samtidigt. Vi tittade förundrat på varandra och tog upp mobilerna. Jag stelnade till när jag såg vad som stod i meddelandet.

------------------------------------------------------------------------------

Elinas perspektiv:

Hej tjejer!

Vi har visst klantat till det lite, och råkat boka biljetter till hemresan redan ikväll!

De är inte ombokningsbara så ni får nog tyvärr ta och packa väskorna redan idag..

Tåget går 19.43, så se till att vara där i tid. Vi möter er på perrongen hemma.

Kram från Elsa

Elsa var min mamma. Hur klantig fick man vara egentligen?! Det här betydde ännu mindre tid med Justin.

19.43.. Nu var klockan lite efter tre.. det betydde att det bara var kanske 4 timmar kvar tills jag inte kunde vara säker på att jag någonsin skulle få träffa honom igen! Jag såg förfärat på Justin och nästan flög bort till honom och klamrade mig hårt fast jag honom. Han tittade oroligt på mig.

- What is it? frågade han.

- My mum just texted me and said that.. that she has booked the wrong train home..

Jag kände hur tårarna tryckte på.

- But when do you have to go home then?! frågade han.

- The train leaves today at 7.43 PM..

- But.. that´s in less than five hours! sa han förskräckt.

- I know! And the tickets are none flexible, so we HAVE to leave by then..

Vi såg sorgset på varandra. Plötsligt fick jag en idé.

- Justin, do you have anything planned here in Stockholm for the rest of the week? frågade jag hoppfullt.

- Uhm.. I have a press conferece at tomorrow morning, but then i´m just supposed to chill out for the rest of the week, svarade han och tittade fundersamt på mig. Why do you wonder?

- Because I thought maybe you can come with us!

Han lös upp.

- Oh my god, that is perfect! But is there a hotel where you live? Otherwise we don´t have anywhere to stay..

- No there isn´t, but I live in a duplexhouse, and we usually rent the other apartment, but not right now, so you can all stay there! sa jag och kände att det här kunde bli precis hur bra som helst. Mamma skulle få träffa Justin och se att han verkligen är en bra kille som jag gillar, och som verkar gilla mig också, och förhoppningsvis så skulle hon gå med på att jag ska åka med Justin till USA över sommaren.

- That´s awesome! svarade Justin och log ett brett leende. You guys can come with me to my apartment and we can discuss it with my mum and my team!

- Of course! But we have to pack our things before, if we happen to stay at your place for a little to long. Is that okay?

Jag var så himla glad! Känslan av att det nog kanske ändå skulle kunna bli något bra av detta växte sig allt starkare.

- Yeah sure, but I think it would be safest for you if we don´t go there together, my fans always gets crazy when they see me with a girl.. svarade han och fortsatte:  So maybe it´s best if I and Kenny go first, and then you can come when you´re done? Then I can prepare my mum and the team for you.

- That´ll be great! svarade jag, och gav honom en stor kyss.

Justins perspektiv:

Jag sa hejdå till tjejerna och gick ut genom dörren. Jag tryckte på hissknappen och ut kom Kenny. Jag puttade tillbaka honom in i hissen och förklarade att vi skulle hem, och att jag hade ett förslag. Kenny bara skrattade. Jag satte på mig mina solglasögon precis innan jag klev ur hissen, och gömde mig bakom Kenny. Det stod en hel hög med tjejer i lobbyn och pratade med receptionisten. På sig hade de tröjor med texten "WE LOVE JUSTIN BIEBER." Jag kunde inte låta bli att skratta. Deras högsta önskan var antagligen att få träffa mig, och så hade de inte en aning om att jag gick precis bakom dem. Jag kände mig lite taskig som inte pratade med dem, så jag bestämde mig för att gå fram till dem. När alla tittade åt ett annat håll än där jag kom från smög jag mig fram och ställde mig bakom dem.

- Hi, sa jag lite diskret, men ändå så att alla skulle kunna höra mig.

Alla vände sig om samtidigt, och jag kunde se hur deras ögon blev stora som tefat.

- Oh my god... sa en tjej med blont hår och blåa ögon som stod närmast mig.

De bara stod och gapade, och tillslut skrattade jag till, och de började skrika.

- OH MY GOD, CAN I HAVE A PICTURE OF YOU AND ME?

- CAN I HAVE YOUR AUTOGRAPH?

- CAN I PLEASE HUG YOU!?

De skrek och hoppade upp och ner på stället. Jag skrattade och kände mig som gud när jag uppfyllde alla deras önskningar. De lugnade sig lite och pratade istället för att skrika. De frågade lite frågor, och flera av dem grät. Jag var tvungen att le, mina fans var så himla härliga. Efter några minuter insåg jag hur kort tid det var kvar tills Elina skulle åka hem och jag förklarade för dem att jag var tvungen att gå. De skrek "I LOVE YOU JUSTIN" i kör, och verkade tävla om vem som kunde skrika högst. Jag vinkade åt dem och gick ut genom dörrarna till hotellet. Jag och Kenny sprang till vår lägenhet så fort vi kunde. Om fansen skulle se vart jag bodde skulle de antagligen stå utanför dörren och skrika i flera dagar, och då skulle knappast Elina kunna komma in. Vi klarade oss precis och skyndade oss upp till 2:a våningen där lägenheten jag delade med mamma låg.

- Can you tell everyone that they should come to our apartement? frågade jag Kenny. I have something important to say.

- Sure, sa Kenny med sin myndiga röst och gick in i lägenheten mitt emot.

Jag skyndade mig in till mamma så att jag skulle hinna prata med henne lite innan de andra kom. När jag kom in hörde jag mamma sjunga med på en Michael Jackson låt.  Jag log och tänkte att jag nog hade världens finaste mamma.

- Hi mum, i´m home, ropade jag.

- Darling! ropade hon och kom ut i hallen och gav mig en bamsekram.

Jag skrattade och kramade henne hårt tillbaka. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss i soffan. Jag tittade allvarligt på henne.

- Uhm.. I´ve kind of met a girl, sa jag och kände att jag rodnade.

Jag såg hur mammas ansikte sprack upp i ett stort leende.

- Oh my god, how is she? frågade hon.

- She´s..Kind, funny, extremely cute.. svarade jag och suckade. Jag älskade min mamma, jag kunde verkligen prata med henne om allt.

Hon log, men sedan syntes det att hon kom och tänka på något som inte var bra.

- Is she from Sweden? frågade hon oroligt.

- Yes.. svarade jag och tittade undrande på henne.

Hon tittade ner på sina händer.

- I just don´t want you to get hurt.. You know that you´ll have to leave her, right? svarade hon och såg granskande på mig.

- I know.. But anyway, she is coming here at any time now, svarade jag. We have a suggestion.

- Okay, I´m looking forward to it, svarade hon och skrattade.

Precis då öppnades dörren och hela teamet klev in i vardagsrummet.

- I forgot, the team is coming too, sa jag och flinade.

Elinas perspektiv:

Vi packade för fullt. Tillslut hade jag fått med allt, och fick anlita Lina för att kunna stänga väskan. Hon ställde sig på locket och jag drog för allt vad jag var värd i dragkedjan. Det gick efter ett tag, och jag ställde mig upp och pustade. Då fick jag syn på min necessär och suckade.

- Faaan! utbrast jag. Jag glömde necessären! Jag kommer ALDRIG att få i den i väskan!

Lina började skratta åt mig och sa:

-  Du skulle inte köpt massa kläder!

- Åååååh, vad irriterande? Får jag ha den i din väska? frågade jag och fnissade lite.

- Självklart! sa Lina och stoppade ner min necessär. Hennes väska gick att stänga hur lätt som helst.

-Tack! sa jag och log. Jag går över till Justin nu då.. Är det okej?

- Japp, jag ska träffa Alva innan vi åker. Vi är tillbaka här kvart över fem, okej? svarade och och log tillbaka.

Jag nickade och gick ut genom dörren.

- LOVE YOUUU, skrek jag och Lina tittade ut genom dörren och flinade.

- Detsamma!

Jag tog trapporna ner och skulle precis ta upp mobilen för att smsa Justin och säga att jag var påväg, när jag fick ett sms.

Hi <3

Mum´s ready! I live on Stallgatan, i´ll meet you outside.

When do you come?  :)

Hugs<3

Jag log och svarade:

Hi there! <3

I´m leaving the hotel right now. I´ll be there in 2 minutes. :)

Okay, see you soon! :) <3

Jag lade ner mobilen och gick i rask takt mot mitt mål. När jag svängde upp på stallgatan såg jag Justin stå i en av dörrarna och vinka. Jag log och sprang den sista biten. Han kysste mig mjukt och tog min hand. Det pirrade i hela kroppen. Jag var så sjukt nervös, jag skulle träffa hans mamma och hela hans team! När vi kom upp till andra våningen gick vi till höger och fram mot en brun dörr.Han tog tag i handtaget och vi klev in. Vi möttes av skratt och sång och Justin sa:

- The others are already here.

Han log och drog med mig in i ett stort ljust rum som var fullt av människor. Allas uppmärksamhet riktades mot mig och en kvinna med långt brunt hår reste sig upp och gick mot mig med ett stort leende på läpparna.

- Hi! You must be Elina, sa hon tog i hand. I´m Pattie.

- Hi! svarade jag och log. Gud vilken söt mamma.

Justin pekade på var och en av människorna i rummet och presenterade dem för mig. Alla tittade granskande på mig, som för att kolla så att jag verkligen tyckte om honom för den han var och inte bara för att han var känd, och det märktes verkligen att de var rädda om Justin och bara ville hans bästa. Han höll min hand hela tiden och de andra gjorde plats för oss i soffan. Vi satte oss och Justin började prata.

- We have a suggestion, sa han och log.

De andra nickade och han fortsatte.

- Uhm.. we kind of like each other, and we really don´t want to leave each other.. Elina has to go home today, and I figured that maybe we can go to where she lives and stay there for the last days before we have to go back to America?

----------------------------------------------------------------------------

Vad ska de andra säga? :O Kommentera!

Förlåt för dålig uppdatering!  Det kommer att bli bättre :)

BIEBERLOVE

- Next time something like this happens, I promise you I will listen to you from the beginning, sa jag och gav honom en stor kyss.

Han log. Vi satt och tittade varandra i ögonen ända tills Lina tittade in i rummet och gav mig en konstig blick.

- Vad..? sa hon och såg ut som ett frågetecken. Allt blev bra bara sådär?

Jag skrattade, och gav Justin en lurig blick.

- Who wants icecream? skrek jag och sprang det fortaste jag kunde ut i köket.

Justin kom efter mig och tog tag i min midja. Han började kyssa mig som en galning, och jag kunde inte låta bli att skratta. Han var så härlig. Lina kom lite efter och utbrast:

- Jag tror att jag lämnar er två ensamma.

Jag skrattade åt henne, men just nu ville jag faktiskt mest vara med världens bästa kille.

------------------------------------------------------------------------

Elinas perspektiv:

Vi satt alla tre i soffan och pratade. Lina och Justin verkade komma bra överens och jag njöt verkligen av att ha de två bästa människorna jag visste med mig. När vi började prata om hans artistliv slog det mig att han inte skulle stanna här hur länge som helst.. Det var bara 4 dagar kvar. Jag tittade på honom med en oroad blick. Skulle allt det här ta slut nu? Jag suckade och Justin vände sin uppmärksamhet mot mig. Jag kröp upp bredvid honom och han lade armen om mig.

- What´s wrong shawty? frågade han och gav mig en undrande blick.

- Nothing.. It´s just that.. It´s only four days until you leave Sweden.. svarade jag. Jag fick bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta.

Jag såg hur hans blick förändrades och blev väldigt sorgsen.

- I know.. I´ve thought about that too..But we´ll find a solution to that, don´t worry, sa han och tittade uppfodrande på mig.

- Yeah, I guess you´re right.. We´ll just have to enjoy the moment.

Jag log mot honom och gav honom en lång kyss. Lina stönade och alla tre började gapskratta.

Justins perspektiv:

Jag kände verkligen hur  en stor klump bildades i magen när hon sa att det bara var fyra dagar kvar. Jag ville inte lämna henne. Hon kanske skulle kunna hänga med till Atlanta över sommaren i alla fall? Det var ju lov..

- Maybe you can come with me to Atlanta during your holiday? frågade jag och såg hur hon sken upp.

- Oh my god, that would be awesome! svarade hon och började näst intill hoppa upp och ner i soffan. Sedan slocknade leendet igen och hon tittade på Lina, vars blick var sänkt. Hon sa något på svenska som jag inte förstod, och jag blev lite orolig. Skulle hon verkligen lämna sin bästa vän för att följa med mig? Hon släppte greppet om mig och satte sig borta hos sin kompis.

- Lina.. Jag fattar om det känns som att jag sviker dig, men jag vill verkligen gå in för det här..

- Jag fattar det..

Jag såg att Lina fällde en tår.

- Jag kommer att sakna dig så sjukt mycket om jag åker, jag vet inte hur jag kommer att stå ut.. Jag kanske inte borde åka..

- Det är klart att du ska åka! Vet du hur länge sedan det var du var kär på riktigt? Jag ser ju på dig att du verkligen, verkligen gillar honom! Jag kommer att sakna dig varenda sekund, men vi kan snacka, ha skype så vi kan se varandra i alla fall och allt! Det är ju ett sommarlov, inte ett helt år precis..

- Du är verkligen bäst! Men jag måste ju såklart kolla med mamma och pappa först också.

- Haha, jaadu, det kan nog bli knepigt..

De skrattade, och jag förstod absolut ingenting. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite dum när jag satt där och stirrade helt oförstående på dem.Elina märkte att jag stirrade och skrattade till.

- Justin you should see your face right now...

Jag skrattade jag med, jag kunde tänka mig att det såg roligt ut. Svenska lät så himla konstigt bara. Det lät som att de pratade med varandra som robotar, utan att ändra tonläge.

Elinas perspektiv.

Vi skrattade länge åt Justins ansiktsuttryck, och glömde liksom bort att det var så kort tid kvar.Efter ett tag utbrast Justin:

- Shit, Kenny is downstairs, he has waited for me like forever!

- Noo, but tell him to get up here and give him some icecream, svarade jag och tänkte att det var riktigt synd om honom. Fy vad tråkigt att stå där i två evigheter!

- Yeah, i´ll text him.

Plötsligt pep det till i både min och Linas mobil samtidigt. Vi tittade förundrat på varandra och tog upp mobilerna. Jag stelnade till när jag såg vad som stod i meddelandet.

-----------------------------------------------------------------------

Vad händer??? :O

Förlåt för kort kapitel, men har sjukt mycket läxor, och prov imon också :(

Det kommer antagligen mer imon, men jag ska på Frölunda match med Sofie på Storiesaboutjb så jag får seeee...

Och en sak till!! :D Vi har besöksrekord, haha! 38 unika besökare! :D För några dagar sedan var det 18, AWESOME, ni är bäst!

Släng in en kommentar, vad tror du ska hända? :O Något jag behöver bättra på?

Jag hade en jääääätttebra bild som passade till detta kapitlet, men den gick inte att ladda upp så det blev ju lite fail x) Men jaaajaa, eftersom han alltid är fin så gör det ju inget. ;)

BIEBERLOVE

Elinas perspektiv:

När Justin hade gått började jag gråta okontrollerat. Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Lina.

Kan du komma hem? Typ nu?

puss <3

'Har det hänt något? I´ll be right there.

puss <3

Efter en halvtimma hörde jag hur Lina kom in genom dörren.

- Nu är jag hemma! Var är du?

- Här inne, svarade jag med kvävd röst och kände hur tårarna blev allt fler.

-------------------------------------------------------------------------------

Elinas perspektiv:

Jag låg med huvudet i Linas knä och bara vräkte ur mig alla känslor. Jag kände ilska, sorg, förvirring och en massa andra känslor som jag inte kunde sätta ord på. Jag förstod verkligen inte vad jag hade gjort fel för att han skulle hålla på med någon annan tjej också.. Lina strök mig över håret och sa snälla ord, hela tiden, men det hjälpte inte.

Efter över två timmar tog tårarna helt enkelt slut, och jag bara låg och drog efter andan. Plötsligt ringde det på dörren och jag kände att jag verkligen inte orkade träffa någon just nu, så jag bad Lina att öppna.

Justins perspektiv:

Det hade gått lite mer än två timmar sedan jag hade gått från Elina, och jag hade inte gjort något annat än att försöka komma på vem den här Nellie var. Jag smsade alla på min kontakt lista som jag kunde tänka mig att dom kunde veta vem det var. Jag fick bara en massa svar om att de inte hade en aning om vem det kunde vara. Jag bestämde mig för att jag skulle gå tillbaka till Elina i alla fall och försöka få henne att förstå, så jag bad Kenny att följa mig på vägen. Jag orkade verkligen inte med att några fans skulle få syn på mig just nu.Han satt och åt och mumlade något om att han skulle komma alldeles strax. Jag satte mig på golvet vid dörren och precis då plingade det till i mobilen. Det var från Jasmine.

Hi <3

You remember when we were on that party in miami? I think I gave your number to a girl named Nellie there, she was really desperate. Sorry

Kisses

Jag blev så himla trött på Jasmine. Man gör bara inte så att man ger helt främmande människor andras nummer, speciellt inte ifall dom är desperata. Jag svarade:

Ok tnx. Just so you know, I don´t think it´s ok that you gave my number to a stranger without asking me first.

Jag var jätte irriterad på Jasmine, men nu kunde jag i alla fall visa för Elina att jag inte hade gjort någonting fel. Kenny kom ut från köket så jag tog på mig en keps och solglasögon.

Vi gick eftersom vi bodde så nära hotellet. Ingen kände igen oss. Det var alltid kul med fans, men ibland kunde det bara bli för mycket. När vi kom in genom dörrarna bad jag Kenny att stanna i lobbyn och jag gick bort till hissen och tryckte på våning 3. Det kändes som att det tog evigheter tills den hade åkt upp, och jag var sjukt nervös. En röst hördes som sa "Våning 3" och hissen stannade. När hissdörrarna öppnades tog jag ett djupt andetag och svalde hårt innan jag klev ut. Elina bodde i rum nummer 183. Jag höjde handen och knackade på. Det var knäpptyst innifrån rummet och jag funderade på om hon inte var kvar. När ingen kom och öppnade började jag vända och gå, men precis då öppnades dörren. Inte av Elina, utan av hennes kompis. Hennes ansiktsuttryck när hon såg mig var oroande. Man såg att hon egentligen blev jätteglad att det var jag, men att hon var tvungen att vara arg på mig eftersom hennes kompis var arg på mig.

- Justin.. sa hon lågmält.

- Yeah.. Hey, can I talk to Elina? frågade jag.

- I don´t know, I don´t think she wants to talk to you..

- Please..? frågade jag och lade huvudet på sned.

Hon suckade och gick in i lägenheten, och lämnade dörren öppen åt mig. Hon gick in i sovrummet och jag hörde att dom pratade där inne.

- Elina.. Justin är här..

- Men va? Jag orkar inte prata med honom.

- Jag tycker att du ska göra det, han kanske har något vettigt att säga.

- Dessutom så ser jag ut som idiot just nu.

Jag förstod absolut ingenting, utom att Lina hade sagt något om mig.

Efter en liten stund kom hon ut igen och visade med en gest att jag skulle gå in.

Jag klev in genom dörren och såg Elina sitta uppkrupen i samma hörn som jag hade lämnat henne, med ett ansikte svullet av gråt och röda ögon. Jag satte mig försiktigt på sängkanten.

- Im listening, sa hon med darrig röst.

- Look.. Jasmine gave my number to this girl Nellie on a party in Miami, and I have no idea why..

Hon tittade mig i ögonen.

- Promise?

- Yeah.. I can show you the message if you want to..

Hon tittade granskande på mig och jag vek inte undan med blicken en enda gång.

- No, I believe you..But who was it that you talked to this morning? That you said that it would" only be you and me" to?

Jag tittade frågande på henne.

- The only person that was here this morning was roomservice, and the came with that rose, sa jag och pekade på rosen.

Hon såg tvivlande ut.Jag flyttade mig lite närmare henne, och såg henne rakt in i ögonen.

- I promise you that it´s the truth. I would never lie to you, sa jag, och det kom verkligen från hjärtat.

Elinas perspektiv:

Jag såg på honom och försökte att avläsa honom. Var det verkligen sanningen? Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Men varför inte bara tro honom? Han kändes inte som en kille som skulle ljuga. Och jag ville inte ens ha det så här. Jag ville ju vara med honom. Han tittade på mig med de där valpögonen och jag smälte.

- I believe you, utbrast jag, och kastade mig i hans famn.

Han kramade mig hårt och länge.

- Next time something like this happens, I promise you I will listen to you from the beginning, sa jag och gav honom en stor kyss.

Han log. Vi satt och tittade varandra i ögonen ända tills Lina tittade in i rummet och gav mig en konstig blick.

- Vad..? sa hon och såg ut som ett frågetecken. Allt blev bra bara sådär?

Jag skrattade, och gav Justin en lurig blick.

- Who wants icecream? skrek jag och sprang det fortaste jag kunde ut i köket.

Justin kom efter mig och tog tag i min midja. Han började kyssa mig som en galning, och jag kunde inte låta bli att skratta. Han var så härlig. Lina kom lite efter och utbrast:

- Jag tror att jag lämnar er två ensamma.

Jag skrattade åt henne, men just nu ville jag faktiskt mest vara med världens bästa kille.

------------------------------------------------------------------------

Nu fick ni tvååå kapitel idag! :D

What do you think?

BIEBERLOOOVE

Jag tog mod till mig och öppnade dörren. Där stod Justin utan tröja och jag tittade snabbt bort

- Sorry!

Plötsligt kände jag hur Justin omfamna mig bakifrån.

- What are you sorry for? frågade han och vred mig runt så att jag stod så nära honom att jag kunde känna hans andning. Han såg på mig med sina hundögon som jag bara älskade.

- Äh, nothing..

Jag ville inte riktigt titta på honom för då skulle han se mig utan smink, och jag klarade knappt att se det själv. Han satte ett finger under min haka och drog upp den så att jag såg honom i ögonen. Han kysste mig och jag tryckte mig mot honom.Tillslut var vi tvungna att ta en paus för att andas. Vi landade flämtandes på sängen och jag log. Det sista jag såg innan jag somnade var Justins vackra ögon som såg in i mina.

--------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

När jag vaknade hörde jag fågelkvitter utanför fönstret. Jag öppnade ögonen och fick syn på Elinas vackra ansikte. Jag log och strök med handen över hennes kind. Jag ville börja dagen riktigt bra och bestämde mig för att gå upp och fixa frukost på sängen åt henne.Jag tog försiktigt bort min arm från hennes midja, reste mig upp och smög ut i köket. Jag kollade lite i kylskåpet och bestämde att jag skulle göra våfflor. Jag stängde dörren till köket för att inte väcka henne, och satte igång. När jag hade satt i brödet i rosten fick jag en idé. Jag tog upp rummets telefon och ringde ner till receptionen och bad dem komma upp med en ros. När de hörde att det var jag sa de glatt att "det skulle de fixa med en gång!" Jag log och tänkte att det allt fanns sina fördelar med att vara kändis i alla fall. Jag tackade och lade på luren.

Elinas perspektiv:

Jag vaknade av att Justins mobiltelefon vibrerade, och lade märke till att Justin inte var kvar. Jag såg mig förskräckt om och hoppades att han inte hade gått. Fast han hade ju lämnat mobilen, så det hade han ju knappast. Jag tittade på skärmen för att se vad det var och stelnade till.

Det var sms från någon tjej som hette Nellie. Jag råkade se första raden och kunde inte undvika att läsa resten.

Hii my love! <3333

I thought.. maybe we can meet again today?

Kisses from your babe Nellie<3

Jag kände hur jag fick tårar i ögonen. Det var väl klart att han hade någon annan, hur dum fick man bli? Världens kändaste tonåring.. Jag hörde hur det knackade på ytterdörren och hur Justin viskade något som lät som "yeah, it will only be you and me". Jag fick bita mig själv hårt i läppen för att inte börja gråta. Jag trodde verkligen att det här skulle kunna bli något.. Men tänk så fel jag hade haft.

Jag låg där och bara stirrade på väggen på andra sidan rummet. Efter ett tag kom Justin in i rummet och jag fick anstränga mig för att inte bryta ihop. Jag log lite sorgset mot honom och tänkte att vi faktiskt inte hade konstaterat att vi hade någon relation eller vad fan man nu säger.. Så han hade väl rätt att göra som han ville.

Justins perspektiv:

Jag hade fixat i ordning allt på en bricka, och klev glatt in genom sovrumsdörren. Elina tittade på mig och jag förstod direkt att något var fel. Jag ställde ner brickan på sängbordet och rynkade ögonbrynen. Hon tittade inte ens på mig. Jag satte mig bredvid henne och lade armen om henne.

- Elina, honey, what is it? frågade jag undrande.

En tår rann ner för hennes kind när hon öppnade munnen.

- I thought.. You said.. You said that you liked me.. snyftade hon.

- I do! svarade jag och såg förskräckt på henne.

- Then, who is Nellie? frågade hon. Hon flyttade sig lite längre bort från mig, vände sig om och jag såg rakt in i hennes stora ögon som var alldeles tårfyllda.

- Nellie..Which Nellie? frågade jag. Nellie.. Jag kände ingen Nellie.

- Check your phone, svarade hon kort. She woke me up.

Jag tog upp mobilen och såg att jag mycket riktigt hade fått ett sms från någon Nellie. Jag höjde på ena ögonbrynet och sa:

- I have no idea who this is..

- Yeah? And who was  it by the door then? I heard you whispering something about "It will only be you and me" or something at the door.

- What?! utbrast jag och såg förfärat på Elina. Vad hade hon fått det ifrån?

- You know.. I really like you! But of course it´s too good to be true that you would like me too. But I don´t see why you even said that you do? Did you really have to lie to me?

Hon tog bort min arm och satte sig längst bort i sängens ena hörn.

Vem än den här Nellie var så låg hon jäkligt risigt till. Jag hade äntligen hittat en tjej som jag verkligen gillade och så kommer hon och förstör alltihop. Jag tog ett djupt andetag.

- Listen..

- No Justin, please just leave! I´ve been hurt enough! Hennes röst var hes av all gråt och och hon såg på mig.

- Please just let me explain, sa jag desperat och kände hur mitt hjärta började slå allt fortare.

- Just leave Justin.. Hennes röst lät lite hårdare och hon tittade mot dörren.

Jag tänkte att det kanske var bättre att låta henne tänka lite och lugna sig, och komma tillbaka lite senare för att prata, så jag reste mig och såg lidande på henne.

- Just so you know.. I would tell you if there was someone else.

Med de orden som sista ord gick jag mot dörren och tänkte att hon nog skulle förstå.

Elinas perspektiv:

När Justin hade gått började jag gråta okontrollerat. Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Lina.

Kan du komma hem? Typ nu?

puss <3

'Har det hänt något? I´ll be right there.

puss <3

Efter en halvtimma hörde jag hur Lina kom in genom dörren.

- Nu är jag hemma! Var är du?

- Här inne, svarade jag med kvävd röst och kände hur tårarna blev allt fler.

---------------------------------------------------------------------

Vad ska hända? :O  Kommentera om du viiiiiilll ;) <3

BIEBERLOVE

När filmen väl var igång kröp vi upp i soffan. Vi satt alldeles för långt ifrån varandra, tyckte jag, så jag tog modet till mig och flyttade mig närmare honom. Mycket närmare, så nära att våra armar snuddade.Han log och lade armen om mig. Åååh, herregud. Jag trodde att jag skulle dö. Jag lutade huvudet mot hans axel, och så satt vi hela filmen. När filmen tog slut, sa han något jag aldrig kommer att glömma:

- Elina..?

Han rodnade.

- Yes Justin? frågade jag och tittade på honom.

- I.. I kind of like you.. A lot..

Han tittade ner i golvet och som hemskt generad ut. Jag böjde mig fram och kysste honom. En gång. Han tittade förvånat på mig, och sedan log han. Han kysste mig, och jag kysste honom tillbaka. Det var en sådan där kyss, när ingenting annat spelar någon roll, när det enda du kan se är den andra personen, och det liksom slår gnistor om dig. Precis så kändes det. Alldeles, alldeles underbart.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag hade aldrig varit så kär  hela mitt liv.. Bara att se på henne fick mig att smälta totalt inombords. Hon hade somnat på min axel, och jag kunde inte få nog av att titta på henne. Jag drog försiktigt mina fingrar genom hennes vackra bruna hår, upptäckte varenda drag i hennes fina ansikte. Jag drog med fingret över hennes läppar, och jag tyckte mig se ett litet leende, och undrade vad hon drömde om. Kanske mig? Man kan ju alltid hoppas. "Jag älskar dig" viskade jag bara för att höra hur det lät, det vågade jag inte säga högt till henne. Inte än. Jag började nynna på One Less Lonely girl, och kände att låten verkligen hade hittat sin mening. Den handlade om henne. Plötsligt tittade två stycken vackra, nötbruna ögon upp på mig. Jag log brett, och jag böjde mig ner och kysste henne.

- Sleepyhead, viskade jag i hennes öra och hon fnissade till.

- Oh, i´m sorry, I think I fell asleep.. Why didn´t you wake me up? frågade hon och såg plötsligt allvarligt på mig. Man kunde se att hon tyckte att det var pinsamt att hon hade somnat.

- You are so cute when you sleep, svarade jag, och råkade komma åt hennes mage. Hon fnissade till.

- Oooooh, you´re ticklish? utbrast jag och gav mig på henne. Hon skrattade så att hon höll på att kikna och bad om nåd. Men jag fortsatte och tillslut hon låg ner i soffan och  jag böjd över henne. Jag lutade mig ner och kysste henne, på halsen kinderna, pannan, näsan, hakan, överallt utom på munnen.Till slut såg man att hon verkligen ville att jag skulle kyssa henne på munnen, och retsam som jag är, började jag resa på mig. Hon slängde armarna om mig och drog mig tillbaka, och hon kysste mig passionerat. Jag såg stjärnor. Hur kunde en människa vara så extremt underbar? Vad hade jag gjort för att förtjäna henne?

Vi låg där i soffan och såg in i varandras ögon i säkert en timma, och plötsligt var klockan tolv, och Elina fick sms.

Hejsan hjärtat <3

Jag tänkte sova här ifall det är okej med dig?

Pusspusspusspuss från Lina<3

Jag kikade över hennes axel och såg att det var från hennes kompis Lina, så mycket förstod jag, men resten var helt obegripligt. Jag tänkte att jag kanske skulle gå innan hon kom hem.

- It´s late.. sa jag. Maybe I should be going...

Elina rynkade pannan.

- Do you really have to leave? frågade hon och gav mig en ledsen blick. Men sen sken hon upp.

- Maybe the paparazzis are still there? sa hon hoppfullt.

Jag skrattade lite, och gick bort till dörren för att titta ut genom nyckelhålet. Det verkade inte vara någon kvar, men jag ville stanna här.. Jag log lite för mig själv och gick bort till henne igen.

- It seems that there is one sleeping outside your door, sa jag finurligt.

- NO WAY! What a nolifer! utbrast hon och sprang bort till dörren för att kolla.

Hon vände sig om och tittade undrande på mig.

- But Justin.. There is no...

Då förstod hon. Hon fnissade lite och kramade mig.

- Or maybe.. there is still a whole bunch of them out there, sa hon lite förföriskt och lade armarna om min hals.

- Yes.. And I MIGHT just have to spend the night here with you.. svarade och jag kysste henne.

Elinas perspektiv:

Aaaaaah. Justin skulle sova här! Lina skulle sova hos sina kompisar, så jag behövde inte oroa mig över vad hon skulle tycka.Vi satt och pratade tills klockan blev ett. Vi bestämde oss för att fixa i ordning oss, så jag gick in i badrummet. Så fort jag hade stängt dörren fick jag verkligen tygla mig själv för att inte hoppa och skrika högt av lycka. Fick man vara så här jävla lycklig?! Jag tittade på mig själv i spegeln ett tag och bara log. Jag tvättade bort mitt smink och tog på mig en gigantisk tröja som jag hade snott av pappa att sova i. Jag tog mod till mig och öppnade dörren. Där stod Justin utan tröja och jag tittade snabbt bort

- Sorry!

Plötsligt kände jag hur Justin omfamna mig bakifrån.

- What are you sorry for? frågade han och vred mig runt så att jag stod så nära honom att jag kunde känna hans andning. Han såg på mig med sina hundögon som jag bara älskade.

- Äh, nothing..

Jag ville inte riktigt titta på honom för då skulle han se mig utan smink, och jag klarade knappt att se det själv. Han satte ett finger under min haka och drog upp den så att jag såg honom i ögonen. Han kysste mig och jag tryckte mig mot honom.Tillslut var vi tvungna att ta en paus för att andas. Vi landade flämtandes på sängen och jag log. Det sista jag såg innan jag somnade var Justins vackra ögon som såg in i mina.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Lite tråkigt kapitel, men jag är som sagt sjuk.. :( Jag ska förhoppningsvis hinna skriva ett till idag, annars kommer det mer imon! :D Kom ihåg att kommentera!

BIEBERLOVE

Hejsan!

Varför kommenterar ni inte? Jag tycker att det är tråkigt att jag ska vara tvungen att be om det och säga att ni måste kommentera ett visst antal kommentarer för att jag ska lägga upp nästa kapitel.. Vad har ni för anledningar att inte göra det? Jag förstår inte :( Jag ser att jag får besök, men om 20 personer läser ett kapitel och jag får 2 kommentarer, då visar ni inte speciellt mycket intresse, och varför ska jag skriva då?

Tack till er som faktiskt kommenterar:

TACK! Det är guld värt.

Ha det bra.

BIEBERLOVE

- OMG! Han kommer om 5 minuter! utbrast jag.Jag är inte alls färdig! sa jag förfärat.

- Jodå, du ser jättefin ut! Fixa till håret lite bara, sa Lina och log mot mig.

Vi gick in i badrummet och fixade till oss. Lina tog bort allt läppstift, och satte på sig nytt smink lite snabbt, och jag lade håret till rätta. Jag var faktiskt ganska nöjd med hur jag såg ut. Lina skulle ut och träffa några kompisar, så hon önskade mig lycka till och gick.

Jag tittade mig en sista gång i spegeln innan jag tog på mig.När jag öppnade dörren fick jag världens chock..

------------------------------------------------------------------------------------

Elinas perspektiv:

Jag ryckte till. I korridoren såg jag Justin komma rusandes med blommor i ena handen och solglasögonen i den andra, och efter sig hade han jag vet inte hur många paparazzis. Många var det i alla fall. Jag gick ut i korridoren för att dra med honom in på mitt rum. När jag satte foten utanför dörren insåg jag hur dumt det var. Kamerorna började blixtra, och jag slet tag i Justin precis när han kom förbi. Shit.. Tänk om det kom ut att han var på någon tjejs hotellrum? Lina hade berättat flera gånger om att andra tjejer som Justin träffat hade fått dödshot och massa konstiga saker av hans fans.Och stackars Justin. Han skulle garanterat få hur mycket frågor som helst om de här bilderna. Vi fick väl hoppas på det bästa.

Jag smällde igen dörren, så att paparazzina verkligen skulle förstå att de inte var välkomna. Justin andades ansträngt.

- Thank you! flåsade han.

- No problem, svarade jag och såg oroligt på honom. Are you okay?

- Im fine, just a little stressed, sa han och log. Han började andas lugnare och tittade ner i marken med en ledsen blick.

- What is it? frågade jag bekymrat.

- It´s just that.. I wish you wouldn´t have had to see that.. I just want to be a normal guy to you..

- It doesn´t matter Justin! You are still the same person! sa jag och gick lite närmare honom, och gav honom en lång kram.

Han kramade mig tillbaka och viskade något, som jag inte riktigt kunde höra. Vi stod så ett tag, och jag blev alldeles varm och kände hur det pirrade i hela kroppen. Jag blev plötsligt så medveten om allt, varenda hjärtslag, hans andedräkt mot min hals, sättet han höll sina armar om mig.

Justins perspektiv:

Det här var ju löjligt. Jag hade känt henne i två dagar, och jag stod här med fjärilar i magen, och ben som förvandlades till gelé när hon kramade mig. Men jag njöt, så himla mycket. Jag drog in lukten av hennes fina, bruna hår och log för mig själv. Hon var perfekt helt enkelt, men jag vågade inte berättade det för henne.. Inte än. Tänk om hon bara såg mig som en vän? Jag hade aldrig känt något för en tjej på så här kort tid förut. Det bara måste ju betyda något.

Jag kände hur hon började låtsa på greppet, och ville inte släppa, men jag insåg att det skulle verka töntigt ifall jag inte släppte. Jag såg henne i ögonen herregud.. Man kunde ju drunkna i de där vackra, gröna ögonen. Jag märkte att hon vek undan med blicken och rodnade, och hon sa:

- Uhm.. Do you want something to eat or drink? Im kind of hungry. And I guess we´re gonna have to stay here tonight.

Hon skrattade lite. Ett perfekt skratt.

- Yees, I think we´ll have to, svarade jag och skrattade jag med. And im hungry too! Jag kände hur magen kurrade till.

- Shall we call roomservice and order some food? frågade hon och log glatt.

- That will be great!

Vi satte oss i soffan med menyn och skrattade åt alla konstiga maträtter som serverades. Jag undrade verkligen vad "köttbullar" var, och Elina förklarade att det hette meatballs på engelska, men jag hade ingen aning var det var. Till slut hade vi bestämt oss och Elina ringde och beställde två portioner med köttbullar. Nu när jag hade fått syn på det så var jag ju bara tvungen att prova! Jag tittade förundrat på Elina. Det lät så konstigt när hon pratade på svenska.Hon märkte att jag tittade konstigt på henne och började gapflabba:

- Du skulle se din min just nu.. Oh! I mean, you should see your face right now!You´re just too cute!

Elinas perspektiv:

När roomservice knackade på dörren gick jag och öppnade, och ställde mig bakom dörren så att paparazzina, som märkligt nog var kvar efter 30 minuter, inte skulle kunna ta några kort. På vagnen som kom inrullandes stod två tallrikar med rykande het mat,  en vit duk, ljuskandelaber och massor av rosenblad. Mannen som körde vagnen hälsade artigt och dukade upp på bordet.

Sedan vred han ned belysningen och tände ljusen och gick. Gud så romantiskt det var! Det enda som saknades var en riktigt romantisk låt.Justin verkade ha läst mina tankar, för precis när jag hade tänkt det spelades en otroligt vacker låt i rummets högtalare. Jag log mot honom.Han sträckte ut sin hand  och frågade:

- May I?

Jag rodnade och tog hans hand.Här stod jag och skulle just dansa med en underbar kille. Hur romantiskt var inte det?

Han lade händerna omkring min midja, och jag la mina runt hans nacke. Vi stod där och rörde oss långsamt, långsamt i en liten cirkel, med blicken hela tiden fäst på varandra. Efter ett tag tog låtarna slut, och vi gick och satte oss vid bordet.Han hade sin hand på bordet hela tiden, och när han berättade om sin mamma och pappas skilsmässa, och att han aldrig träffade sin pappa, kunde jag inte låta bli att ta den. Han grät nästan.

Efter ett tag tyckte vi att det var dags att hitta på något. Eftersom vi inte kunde gå ut på grund av alla paparazzis, så bestämde vi oss för att se på lite film. Jag hade med mig några hemifrån, och tog fram dem så att han skulle få välja.

- Hmm.. Do you want to see the Grudge? frågade han.

- Noo, I always get so scared when I watch that scary movies, sa jag förskräckt. But maybe.. The notebook?

- As you wish, sa han och skrattade.

När filmen väl var igång kröp vi upp i soffan. Vi satt alldeles för långt ifrån varandra, tyckte jag, så jag tog modet till mig och flyttade mig närmare honom. Mycket närmare, så nära att våra armar snuddade.Han log och lade armen om mig. Åååh, herregud. Jag trodde att jag skulle dö. Jag lutade huvudet mot hans axel, och så satt vi hela filmen. När filmen tog slut, sa han något jag aldrig kommer att glömma:

- Elina..?

Han rodnade.

- Yes Justin? frågade jag och tittade på honom.

- I.. I kind of like you.. A lot..

Han tittade ner i golvet och som hemskt generad ut. Jag böjde mig fram och kysste honom. En gång. Han tittade förvånat på mig, och sedan log han. Han kysste mig, och jag kysste honom tillbaka. Det var en sådan där kyss, när ingenting annat spelar någon roll, när det enda du kan se är den andra personen, och det liksom slår gnistor om dig. Precis så kändes det. Alldeles, alldeles underbart.

--------------------------------------------------------------------------------

Ojojoj, nu händer det grejer! Vad tycker ni om att jag skrev ur både Justins och Elinas perspektiv? Ska jag fortsätta med det, eller bara skriva ur Elinas perspektiv? :)  Förlåt för den dåliga kvaliten på vissa av bilderna.. :(

BIEBERLOVE

Efter ungefär 5 minuter stannade bilen utanför mitt hotell.

- Well.. I guess it’s time to say goodbye then.. sa Justin sorgset. Men sen sken han upp. But.. Maybe you want to meet again tomorrow? frågade han glatt.

- Yes, that i’d love to! svarade jag och log.

- Can I come and pick you up at seven o’clock? And then we’ll see  what we do?

Man såg verkligen på honom hur glad han blev. Och sju var en bra tid, då kunde jag och Lina shoppa hela dagen innan. Perfekt!

- That will be great! svarade jag och skrattade.

Innan jag öppnade bildörren böjde jag mig fram och gav honom en snabb puss på kinden, och viskade hejdå i hans öra. Sedan skyndade jag mig ut, jag vågade inte riktigt se hans reaktion. Jag sprang över vägen och in genom svängporten. Direkt när han inte längre kunde se mig fick jag ett utbrott och började dansa omkring i lobbyn. Alla stirrade, men jag orkade inte bry mig. Han var underbar! Sen kom jag ihåg Lina, och fick genast dåligt samvete, så jag skyndade mig upp till rummet.Jag tog trapporna eftersom jag var så full av överskottsenergi. Jag öppnade dörren och såg Lina komma rusande med världens bredaste smile.

------------------------------------------------------------------------------

Vi satt i sängen, och ingen av oss kunde sluta le.

- Du måste berätta ALLT! sa Lina entusiastiskt.

Jag skrattade åt henne för hon var så himla gullig, och så satte jag igång.

- ...och sen så frågade han ifall jag ville ses imon också! Jag sa ja såklart.. Det är väl okej med dig?! Men sen pussade jag honom på kinden och sprang ut ur bilen! Jag var sjukt uppspelt och pratade så fort att jag snubblade på orden.

Jag hade ju inte kunnat visa hur glad jag blev just då, förutom kanske att jag pussade honom på kinden, men nu trodde jag att jag skulle spricka. Jag längtade så himla mycket!Jag kunde inte sluta tänka på hans leende, hur han rörde sig hur han gick, den där lilla grejen han gjorde med sitt hår.. Jag gillade honom verkligen!

- Aaaaah! utbrast Lina när hon fick höra att jag hade pussat honom på kinden. Oh. My. God. Självklart är det okej för mig!

- Du är bäst! Han ska komma och hämta mig klockan sju, så vi hinner i alla fall vara med varandra hela dagen innan, och SHOPPA!

- Ja, det blir grymt! Men ska vi gå ner och äta lite middag eller? Jag svälter ihjäl här!

När jag kände efter var jag också rejält hungrig. Jag hade bara inte kunnat känna det på grund av alla lyckokänslor.

- Ja, shit, jag är också skithungrig!

Vi gick ner till hotellets restaurang. De serverade allt möjligt gott, men jag tog fetaost-biffar med klyftpotatis.

När vi hade ätit upp tänkte vi att vi skulle vara lite nyttiga och inte ta någon efterrätt. Ni kan ju gissa hur det slutade. 30 minuter efter att vi hade ätit upp maten satt vi där och spydde nästan av mätthet efter varsin stor banana split.

Vi hade suttit där länge, och eftersom vi blev så mätta och trötta av maten så gick vi upp till rummet och såg en film. Det blev "The Last Song". Det var nog den sorgligaste filmen jag hade sett, det var länge sedan jag grät så mycket.

När klockan blev tolv var båda helt utmattade och vi gick och lade oss, med kläderna på och allt.

Vi vaknade ganska sent den morgonen. Klockan var redan tio i elva, och vi fick lite panik, eftersom de slutade servera frukost klockan elva. Vi tog på oss kläder fort som bara den och rusade sedan ner. Som tur var hann vi ta mat precis innan de började plocka bort.

När vi hade ätit klart gick vi upp för att sminka oss, och sedan tog vi på oss skorna och gick. Jag tog Justins jacka på mig, och Lina tittade storögt på den.

Vi gick omkring på stan och fönstershoppade mest, eftersom det var så fint väder. Jag fick i alla fall med mig ett par byxor och ett par skor.När klockan var tre var vi båda hungriga och gick till närmsta SubWay. Man blev hungrig av att shoppa! Vi gick i lite fler affärer, men efter ett tag tröttnade vi och gick hemåt.Klockan var fem när vi klev in genom dörren till hotellrummet. Jag tog en dusch och Lina hjälpte mig att välja kläder och att sminka mig. Sedan sminkade jag henne också, och helt plötsligt, bara sådär, så hade jag råååkat måla läppstift över hela hennes ansikte! Vi skrattade så mycket att vi tillslut låg på golvet i två små flämtande högar.

- Du.. Ser.. Förjävlig ut, skrattade jag.

Då fick jag ett sms.

Hi shawty <3

Im leaving my appartement in soon.. I´ll be at your place in ten minutes.

Hugs from Justin <3

- OMG! Han kommer om 5 minuter! utbrast jag.Jag är inte alls färdig!

- Jodå, du ser jättefin ut! Fixa till håret lite bara, sa Lina och log mot mig.

Vi gick in i badrummet och fixade till oss. Lina tog bort allt läppstift, och satte på sig nytt smink lite snabbt, och jag lade håret till rätta. Jag var faktiskt ganska nöjd med hur jag såg ut. Lina skulle ut och träffa några kompisar, så hon önskade mig lycka till och gick.

Jag tittade mig en sista gång i spegeln innan jag tog på mig.När jag öppnade dörren fick jag världens chock..

-------------------------------------------------------------------------------

Vad tror ni att hon blev rädd för? :O

Denna gången vill jag ha 8 kommentarer innan jag publicerar nästa!

Och jag tänkte på en sak.. :) Bara för att det redan är så många kommentarer på ett kapitel som jag har bett er att göra MINST, så betyder ju inte det att ni ska låta bli att kommentera sen! Det är jättebra när ni kommenterar, och då känner jag verkligen uppskattning för att jag skriver!

BIEBERLOVE

Hello!

Vad tycker ni hittills? Är det något ni tycker att jag ska tänka på eller så? Längre/kortare kapitel? :)

Kom ihåg att kommentera, bara två kommentarer kvar!! Kom igen, det klarar ni!

Här får ni några bilder på det vackraste i världen..

BIEBERLOVE

När vi hade ätit klart var klockan kvart i tolv. Klockan hade visst blivit mycket innan vi var klara, även fast jag hade ställt klockan .Vi gick tillbaka till rummet och pratade den sista kvarten.

Prick klockan tolv om ett sms från Justin:

Hi! :)

I’m here now! Come down to the lobby, i’ll be waiting there.

Hugs from Justin <3

- Aaaah! skrek jag. Han är här!

- Omg! Gå nu, svarade Lina.

Jag kramade om min kompis och gick ut genom dörren.

------------------------------------------------------------------------------------

Jag gick ner för trapporna till lobbyn. Vi bodde på högsta våningen, så det tog ett tag. Innan jag klev ut i lobbyn drog jag ett djupt andetag och intalade mig själv att det skulle gå bra. Eller, jag försökte i alla fall. Så tog jag steget ut. Det var inte särskilt mycket folk i lobbyn, men jag kunde inte se Justin. Jag såg mig förvirrat omkring tills jag fick ett sms. Det var från Justin:

I have to say that you look great! I'm wearing a black T-shirt and chinos,

sunglases and a cap. Look behind you.. :)

Hugs from Justin <3

Jag vände mig om och såg en kille i svart tröja och beiga byxor som jag antog var han. Man kunde inte känna igen honom, om man inte tittade riktigt noga. Jag kände hur det sög till i magen och gick fram emot honom. Han log.

- Hi! Wow, you look great, sa han.

- Aaw, thank you! svarade jag och gav honom ett brett leende.

- Shall we go then? frågade han.

- Where? svarade jag förvånat.

- I was thinking that maybe we could go to a park and picnic.. Han rodnade.

- Thats so sweet! suckade jag och kände hur det pirrade till i kroppen.

Han skrattade lite och drog med mig ut på gatan. När vi klev ut genom dörren slogs jag av en väldigt oväntad syn. Där, mitt på vägen stod två vita hästar och en vagn. På den vinröda kuskbocken satt en vitklädd kusk och väntade. Jag drog efter andan.

- Justin!You are just too cute!sa jag, jag var överlycklig. Han var så himla gullig att jag bara ville krama honom, men jag vågade inte. Vi hade ju knappt träffats.

Han log mot mig och lade handen på min rygg. Jag rodnade, men det var ändå mysigt. Han hjälpte mig i upp i vagnen, och sedan bar det av. Vi pratade om allt möjligt, om våra familjer, vänner, om hans liv som artist och massa andra saker. Utan att jag visste ordet av stannade vagnen och vi var framme vid en park. Jag hade inte en aning om vart vi var men det var i alla fall mysigt, och inte så mycket folk, så vi skulle nog kunna prata utan att folk lyssnade och förstod att det var han. Han klev ur vagnen och tog en korg som hade stått i den med sig. Sedan sträckte han leende ut sin han mot mig och sa:

- My Lady.

Jag tog hans hand och rodnade. Varför skulle han vara så himla söt? Hans hand var varm, och höll mig i ett fast grepp. Helt perfekt.. Jag tittade honom försiktigt i ögonen och han log. Så klev jag ur vagnen och vi bredde ut en röd och vit rutig filt i på gräset. Jag satte mig ner och han tog fram picknick korgen. Det fanns kyckling, pizza, tårta, kakor, allt möjligt gott!

- I didn’t know what you like, so I brought lots of things..

- Aaw, I love it all!svarade jag och log mitt allra bästa leende.

Vi satt där väldigt länge, och efter ett tag började det bli lite kallt. Jag huttrade till, och han såg det.

- Are you cold sweety? frågade han.

- Yes, a little.. svarade jag, men i själva verket frös jag jättemycket.

Han rynkade pannan.

- Do you want my jacket?

Jag nickade och log. Han var så himla omtänksam.

- But you have to tell me if you’re getting cold then, okay? sa jag uppmanande.

- I promise, svarade han.

Jag tog på mig jackan och flyttade mig försiktigt lite närmare honom. Jag såg hur han log. Så reste han sig upp, och jag fick lite panik. Shit, tänk om han tyckte att jag var alldeles för på? Han gick bort en bit, och jag undrade vad han gjorde. Så såg jag vad han egentligen gjorde. Han hämtade en gitarr bakom ett träd några meter bort.

Åh herregud, tänkte jag. Nu svimmar jag, gud vad han är gullig.

Han satte sig ner på filten och tittade mig i ögonen. Han behövde inte säga någonting, han såg på mig att jag blev smickrad. Han började sjunga på Favourite Girl. Det var låten han sjöng när han såg mig i publiken. Jag fick tårar i ögonen. Så himla vackert. Han släppte inte blicken från mig mer än några få gånger.Skulle man verkligen kunna gilla en person så här mycket genom att bara träffas en gång? För jag tyckte verkligen om honom. Så himla snäll och söt. När han hade sjungit klart kunde jag inte hålla mig, utan böjde mig fram och gav honom en stor kram.

- That was really beautiful, viskade jag med tårar i ögonen.

- You are beautiful, svarade han.

Jag rodnade.

- Yes, svarade jag. Fan. Yes? Vad var det för svar på en sån sak?

- I mean thank you, skyndade jag mig att tillägga och kände att rodnaden blev ännu värre.

Han skrattade bara åt mig, och sa:

- But you ARE beautiful!

Jag log generat och tittade på klockan, den var redan halv sju. Vi hade suttit där och pratat i 6 och en halv timma. Tiden hade bara flugit iväg. Lina måste undra vart jag hade tagit vägen.

- It’s getting late.. sa han när han såg att jag kollade på klockan.Your friend must be wondering where you are.

- Yes, svarade jag. But she will understand why I was gone for so long.

Han reste på sig och tog min hand. Vi lämnade filten och allt ihop där på gräset, och gick mot en svart bil som stod parkerad en bit bort. I bilen satt en vältränad man med brunt, ganska kort hår.

- This is Kenny, sa Justin. Kenny this is Elina.

- Hi, sa Kenny.

- Hi, svarade jag.

Vi satte oss i baksätet. I bilen kändes det inte riktigt som att vi kunde prata som vi hade gjort förut, inte när någon annan hörde på. Men vi pratade lite tyst i alla fall.

- Where do you live? frågade jag Justin. I mean, here in Stockholm. At what hotel?

- We have rented two appartements, me and my mum lives in one, and the crew in the other. I think the street is called.. Stallgatan.. Did I pronounce that right?

Jag sken upp. Stallgatan.. Låg inte det precis vid hotellet?

- Oh my god! Stallgatan is right next to Grand Hotel, right? sa jag och log med hela ansiktet.

- Yes it is, svarade Justin och log tillbaka.

- Aah, that’s great!

- Yeah!

Efter ungefär 5 minuter stannade bilen utanför mitt hotell.

- Well.. I guess it’s time to say goodbye then.. sa Justin sorgset. Men sen sken han upp. But.. Maybe you want to meet again tomorrow? frågade han glatt.

- Yes, that i’d love to! svarade jag och log.

- Can I come and pick you up at seven o’clock? And then we’ll what we do?

Man såg verkligen på honom hur glad han blev. Och sju var en bra tid, då kunde jag och Lina shoppa hela dagen innan. Perfekt!

- That will be great! svarade jag och skrattade.

Innan jag öppnade bildörren böjde jag mig fram och gav honom en snabb puss på kinden, och viskade hejdå i hans öra. Sedan skyndade jag mig ut, jag vågade inte riktigt se hans reaktion. Jag sprang över vägen och in genom svängporten. Direkt när han inte längre kunde se mig fick jag ett utbrott och började dansa omkring i lobbyn. Alla stirrade, men jag orkade inte bry mig. Han var underbar! Sen kom jag ihåg Lina, och fick genast dåligt samvete, så jag skyndade mig upp till rummet.Jag tog trapporna eftersom jag var så full av överskottsenergi. Jag öppnade dörren och såg Lina komma rusande med världens bredaste smile.

-----------------------------------------------------------------------------------

ÄNTLIGEN, här kom kapitel 5! Jag har hållt på hur länge som helst, och jag tänkte att eftersom ni inte fick det igår, som jag lovade, så fick jag allt ta och utöka det lite, så det blev ett ganska långt kapitel. Nästa lägger jag upp så fort jag är klar och har fått 7 kommentarer! :D

BIEBERLOVE

Hejsan! :)

Jag håller på att skriva kapitel 5, men ska iväg till min kompis som fyller ååår (GRATTIS!) nu, så jag lägger upp det senare ikväll, OM jag har fått 5 kommentarer på kapitel 4. Hihi :)

BIEBERLOVE

Hon kramade mig jättehårt, och då kunde jag inte hålla mig längre.

- Han kramade mig faktiskt också.

Jag kände hur hon drog efter andan och kramade ännu hårdare.

- Jag tänker ALDRIG släppa!

Jag skrattade åt henne och kramade henne tillbaka. Justin var ute på scen igen, och han tittade faktiskt på mig lite då och då. Jag log mot honom varje gång.

--------------------------------------------------------------------------------------

När konserten var slut började jag och Lina trycka oss ut mot utgången. Efter 2 meter tog det stopp. Det var helt proppfullt, och vi var sist ut eftersom  vi hade stått längst fram. Men det var i alla fall härlig stämning, och alla stod och sjöng. Efter 25 minuter kom vi till sist ut. Ingen av oss kunde tro vad som hade hänt där inne. Att Justin Bieber hade sett just mig i publiken, i en arena med 15 000 personer i. Jag hade mobilen nära till hands hela tiden, i fall han skulle smsa. Vi tog bussen tillbaka till hotellet. Även den var proppfull, och vi fick trycka oss in. Till slut kom vi fram till hotellet. När vi kom in på hotellrummet kastade vi oss i sängen. Vi var helt utmattade! Vi låg och pratade om Justin, Lina ville absolut veta varenda liten detalj!

Vid halv tolv pep mobilen till.Vi skrek till och det blev en kapplöpning bort till min jacka, där jag hade lämnat mobilen.Jag hann först, och slet skrattandes åt mig mobilen.

Hi Elina! :)

I’m sorry if i’m being to bold right now.. But I really want to get to know you!

I thought maybe.. You want to meet with me tomorrow? We can just hang out or something, just talk. :)

Hugs from Justin <3

- OMG! Han vill träffa dig Elina! skrek Lina.

- Jaaa, och jag tror faktiskt att jag vill träffa honom också! Han var jättesnäll.. sa jag glatt.

- Men svara honom då för i helvete!!

- Ta det lugnt, skrattade jag. Jag ska!

Hi Justin! :)

No, you’re not being to bold! :) I would like to get to know you too!

Yes, we can meet tomorrow, it’ll be great! Were should we meet? :)

Hugs from Elina<3

Efter bara några sekunder pep mobilen till igen.

This will be so fun! :) Can I come pick you up at.. 12 tomorrow?

And oh.. Haha, I don’t know where you live..

Hugs from Justin <3

Yes, I’m looking forward to it! :)  I live at Grand Hotell.

Just send me a message when you’re here!

Hugs from Elina <3

Ok.. I will! :)

See ya tomorrow then!

Hugs from Justin <3

- Han ska hämta mig klockan tolv imorgon! skrek jag.

- Fyfan vad roligt!

- Men.. Det har jag ju inte tänkt på.. Vad ska du göra? Shit, är det okej att jag är med honom? frågade jag oroligt.

- Men hallååå! Jag har typ etthundraåttiosju vänner här! Jag tror inte att jag kommer få brist på saker att göra! Självklart är det okej! sa Lina, och kramade mig.

- Aaw, tack! Du är den bästa vännen man kan ha!

Nästa morgon hade vi ställt klockan. Den pep vid tio, och jag ville bara mörda någon. Men så kom jag på att jag skulle träffa Justin idag, så jag skyndade mig upp och in i badrummet för att ta en dusch.Jag var nervös. Väldigt nervös. Det kändes som att jag försökte spola bort nervositeten genom att duscha i två evigheter. Till slut bankade Lina på dörren.

- Har du svimmat där inne eller?  frågade hon.

- Nejdå, jag är just klar! svarade jag, och gick ut ur duschen. Jag klädde på mig en ljust rosa, somrig klänning och lite smycken. Jag sminkade mig lite lagom, jag ville inte se ut som att jag inte brydde mig, men samtidigt ville jag heller inte se desperat ut. Jag blev ganska nöjd med resultatet och sprayade på mig min favoritparfym, "Midnight Fantasy."

- Kan jag se ut så här? frågade jag osäkert.

- Du är jättefin! Kom nu så går vi och äter frukost! Han ska komma om en timma, så om du inte vill stressa får du faktiskt skynda dig, sa Lina.

- Jag kommer på direkten! svarade jag.

Jag tog med mig min ljusa jeansjacka, min handväska och tog satte ett par ballerina på fötterna.

När vi hade ätit klart var klockan kvart i tolv. Klockan hade visst blivit mycket innan vi var klara, även fast jag hade ställt klockan .Vi gick tillbaka till rummet och pratade den sista kvarten.

Prick klockan tolv om ett sms från Justin:

Hi! :)

I’m here now! Come down to the lobby, i’ll be waiting there.

Hugs from Justin <3

- Aaaah! skrek jag. Han är här!

- Omg! Gå nu, svarade Lina.

Jag kramade om min kompis och gick ut genom dörren.

-----------------------------------------------------------------------------------

Här kom äntligen kapitel 4! I nästa kapitel kommer det att hända grejer.. Haha. Glöm inte bort att kommentera när du läser! Jag vill ha minst 5 kommentarer på detta kapitel, från olika IP-nummer innan jag publicerar nästa! :)

BIEBERLOVE

Slutet på kapitel 2: Så började han sjunga på "Favorite Girl". Jag började tycka att han var riktigt bra! Han hade en väldigt fin och mjuk röst. Under andra refrängen kändes det som att han tittade på mig, jag mötte hans blick flera gånger. Men jag kanske hade fel. När han sjöng "cause your the girl of my dreams" sista gången, var jag nästan säker på att han tittade på mig. Konstig känsla. Varför skulle han titta på just mig? När han hade sjungit klart vinkade han in en av backstage-arbetarna för att säga något. Jag passade på att prata med Lina lite.

- Shiit, vad bra han är! sa jag. Jag är riktigt förvånad.

- Jag säger ju att han är bra! svarade Lina glatt.

Justin började sjunga på "That should be me", och jag riktade min uppmärksamhet mot honom igen. Plötsligt tog någon tag i min arm.

---------------------------------------------------------------------------------

- Ursäkta mig! Justin ville att du skulle gå backstage. Han ville tydligen prata med dig. Känner du honom? sa en kvinna i 30 års åldern, som såg ut att arbeta backstage.

Jag var helt förundrad. Och Lina, herregud, hon bara stod och gapade.

- Nej, jag känner inte honom.. Varför ville han det? Men, ja, visst följer jag med! Får min kompis också komma med?

- Han sa inte varför. Och nej, tyvärr,  han ville att det bara skulle vara du.

Jag vände mig om mot Lina och frågade:

- Är det okej för dig?

- Jaa, det är väl klart. Jag menar, att känna dig som kommer att träffa honom nu, är ju nästan som att träffa honom! Men lova att fixa autograf till mig!

Det syntes så klart att hon var avundsjuk, men hon tog det bra.

- Ååh tack, du är bäst! Självklart gör jag det!

Lina log och sa:

- Vi hörs på mobilen sen då?

- Japp! sa jag och följde med kvinnan.

Vi pressade oss fram genom folkmassorna tills vi kom till en dörr. Där gick vi in för att sedan komma vidare till en trappa som ledde upp bakom scenen. Det var ganska litet, hektiskt, och folk sprang fram och tillbaka hela tiden. Överallt stod teknisk utrustning där man kunde reglera ljus, ljud och olika effekter på scenen. Det stod vakter vid öppningarna till scenen som jag antog skulle rycka in om det hände något utanför.

- Du kan sätta dig här, sa kvinnan och pekade på en röd soffa.

På bordet som stod framför fanns det alla möjliga sorters godis, drickor och popcorn. Kvinnan log och fortsatte:

- Ta för dig!

Jag satte mig ner, men kunde inte med att ta av godiset. Jag var jätte nervös! När jag hade kommit hit idag hade jag aldrig trott att jag skulle få träffa självaste Justin Bieber. Men nu satt jag här. På en tv-skärm framför mig kunde jag se konserten, och på en annan lite längre bort fanns en lista med ordningen på alla låtar. Den visade att det var 11 låtar kvar tills konserten var slut, och det skulle vara en paus om 3. Shit! Det betydde att det var ungefär 9 minuter kvar tills jag skulle få träffa en riktigt känd person, som jag dessutom hade börjat tycka vara bra. Vad skulle jag säga? Jag undrade verkligen varför Justin Bieber ville prata med just mig.

Jag satt och drömde mig bort i mina tankar. Jag väcktes av att Justin pratade ute på scenen.

- I''''m just gonna take a brake for ten minuites. See you soon!

Utifrån hördes överlyckliga fans som ropade "JUSTIN, JUSTIN, JUSTIN!" Det sög till i min mage. Nu var det dags. Efter ungefär 20 sekunder såg jag självaste Justin Bieber komma in bakom scenen. Han tittade åt mitt håll, log och ställde ner sin gitarr. Så började han gå mot mig. Ta det lugnt Elina, sa jag till mig själv. Han är bara en kille som alla andra.

Jag ställde mig upp, det kändes så oartigt att sitta ner när någon kom för att prata med en.

- Hi! sa Justin.

- Hi! sa jag.

Han skrattade lite och fortsatte:

- I saw you in the croud.

- I kind of noticed that. Why  me? sa jag glatt.

- I don’t know, actually. I just got an impulse.I thought you were kind of cute.And I still do, of course.

Han log mot mig. Han var faktiskt rätt söt! Jag skrattade till.

- Aww, thank you!

Han såg sig lite besvärat omkring.

- Soo.. You are like.. The first girl  I’ve met who hasn’t gone crazy about the fact that you’re talking to me.. You seem like a very down-to-earth girl.

- Thank you! I think..Fan. Nu kunde jag inte fixa autograf till Lina, så skulle han bara tro att jag var som alla andra tjej, desperat efter hans autograf. Men jaja, hon skulle säkert bli överlycklig över att få krama mig, som hade träffat honom.

- Haha, yes, skrattade han. Uhm.. Maybe I could get your number? Han rodnade.

- Of course you can, sa jag.

Jag skrev mitt nummer på en lapp och gav det till honom.

- Thanks a lot! I’ll send you a sms later tonight, after the show! Han log ett brett leende.

- Do so! svarade jag och log tillbaka.

- I gotta go, i have to be back on stage in one minute. Maybe we’ll see each other someday? At least I hope so..

- I’m sure we will, sa jag. Jag förväntade mig ingen kram, men han gick fram mot mig och gav mig en lite tafatt, men varm kram. Jag kramade honom så klart tillbaka.

- Good luck!

Han log mot mig.

När han hade gått ut igen kom jag ihåg Lina, och skyndade mig ut till henne igen. När hon fick syn på mig började hon skrika.

- OMG! HAR DU TRÄFFAT JUSTIN BIEBER?!

- Jaaa! Han var jättesnäll, och sjukt söt! svarade jag, skrattade.

- Vad sa han? sa Lina med lite lugnare röst.

- Han sa att han hade sett mig i publiken och tyckt att jag var söt, haha, sa jag.

- Shiiit!

- Och så bad han om mitt nummer. Han ska smsa mig senare i kväll, när konserten är slut!

- SKOJJAR DU? HAR JUSTIN BIEBER DITT NUMMER?!

- Jaa, det har han! Han sa till och med att han hoppades att vi skulle träffas någon gång.

Alla runt omkring oss stirrade, men vi struntade i det.

- Åh herregud. Kan inte jag få vara med då?

- Självklart! Men vi får väl se om det blir något. Han måste vara väldigt upptagen..

- Hoppas verkligen det!

Hon kramade mig jättehårt, och då kunde jag inte hålla mig längre.

- Han kramade mig faktiskt också.

Jag kände hur hon drog efter andan och kramade ännu hårdare.

- Jag tänker ALDRIG släppa!

Jag skrattade åt henne och kramade henne tillbaka. Justin var ute på scen igen, och han tittade faktiskt på mig lite då och då. Jag log mot honom varje gång.

-----------------------------------------------------------------------------------

Vad ska hända? :O Skriv vad ni tror!!

Det blev inte ett eeeextra långt kapitel som jag lovade.. Men ni kommer att få många i helgen!

BIEBERLOVE

Hejsan!

Jag är ledsen men jag hinner inte skriva ett nytt kapitel idag eftersom jag har så mycket läxor, och jag har just varit på det jobbigaste träningspasset jag någonsin varit på.. (!?!?!?!?!?!)  Jag lovar att nästa blir ett eeeextra långt kapitel!:D Och förresten, var är kommentarerna? :( Är det någon som läser? KOMMENTERA!!!

BIEBERLOVE