Justinbieberfairytale

När vi hade ätit klart var klockan kvart i tolv. Klockan hade visst blivit mycket innan vi var klara, även fast jag hade ställt klockan .Vi gick tillbaka till rummet och pratade den sista kvarten.

Prick klockan tolv om ett sms från Justin:

Hi! :)

I’m here now! Come down to the lobby, i’ll be waiting there.

Hugs from Justin <3

- Aaaah! skrek jag. Han är här!

- Omg! Gå nu, svarade Lina.

Jag kramade om min kompis och gick ut genom dörren.

 

------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Jag gick ner för trapporna till lobbyn. Vi bodde på högsta våningen, så det tog ett tag. Innan jag klev ut i lobbyn drog jag ett djupt andetag och intalade mig själv att det skulle gå bra. Eller, jag försökte i alla fall. Så tog jag steget ut. Det var inte särskilt mycket folk i lobbyn, men jag kunde inte se Justin. Jag såg mig förvirrat omkring tills jag fick ett sms. Det var från Justin:

 

I have to say that you look great! I'm wearing a black T-shirt and chinos,

sunglases and a cap. Look behind you.. :)

Hugs from Justin <3

Jag vände mig om och såg en kille i svart tröja och beiga byxor som jag antog var han. Man kunde inte känna igen honom, om man inte tittade riktigt noga. Jag kände hur det sög till i magen och gick fram emot honom. Han log.

- Hi! Wow, you look great, sa han.

- Aaw, thank you! svarade jag och gav honom ett brett leende.

- Shall we go then? frågade han.

- Where? svarade jag förvånat.

- I was thinking that maybe we could go to a park and picnic.. Han rodnade.

- Thats so sweet! suckade jag och kände hur det pirrade till i kroppen.

Han skrattade lite och drog med mig ut på gatan. När vi klev ut genom dörren slogs jag av en väldigt oväntad syn. Där, mitt på vägen stod två vita hästar och en vagn. På den vinröda kuskbocken satt en vitklädd kusk och väntade. Jag drog efter andan.

- Justin!You are just too cute!sa jag, jag var överlycklig. Han var så himla gullig att jag bara ville krama honom, men jag vågade inte. Vi hade ju knappt träffats.

Han log mot mig och lade handen på min rygg. Jag rodnade, men det var ändå mysigt. Han hjälpte mig i upp i vagnen, och sedan bar det av. Vi pratade om allt möjligt, om våra familjer, vänner, om hans liv som artist och massa andra saker. Utan att jag visste ordet av stannade vagnen och vi var framme vid en park. Jag hade inte en aning om vart vi var men det var i alla fall mysigt, och inte så mycket folk, så vi skulle nog kunna prata utan att folk lyssnade och förstod att det var han. Han klev ur vagnen och tog en korg som hade stått i den med sig. Sedan sträckte han leende ut sin han mot mig och sa:

- My Lady.

Jag tog hans hand och rodnade. Varför skulle han vara så himla söt? Hans hand var varm, och höll mig i ett fast grepp. Helt perfekt.. Jag tittade honom försiktigt i ögonen och han log. Så klev jag ur vagnen och vi bredde ut en röd och vit rutig filt i på gräset. Jag satte mig ner och han tog fram picknick korgen. Det fanns kyckling, pizza, tårta, kakor, allt möjligt gott!

- I didn’t know what you like, so I brought lots of things..

- Aaw, I love it all!svarade jag och log mitt allra bästa leende.

 

Vi satt där väldigt länge, och efter ett tag började det bli lite kallt. Jag huttrade till, och han såg det.

- Are you cold sweety? frågade han.

- Yes, a little.. svarade jag, men i själva verket frös jag jättemycket.

Han rynkade pannan.

- Do you want my jacket?

Jag nickade och log. Han var så himla omtänksam.

- But you have to tell me if you’re getting cold then, okay? sa jag uppmanande.

- I promise, svarade han.

Jag tog på mig jackan och flyttade mig försiktigt lite närmare honom. Jag såg hur han log. Så reste han sig upp, och jag fick lite panik. Shit, tänk om han tyckte att jag var alldeles för på? Han gick bort en bit, och jag undrade vad han gjorde. Så såg jag vad han egentligen gjorde. Han hämtade en gitarr bakom ett träd några meter bort.

Åh herregud, tänkte jag. Nu svimmar jag, gud vad han är gullig.

Han satte sig ner på filten och tittade mig i ögonen. Han behövde inte säga någonting, han såg på mig att jag blev smickrad. Han började sjunga på Favourite Girl. Det var låten han sjöng när han såg mig i publiken. Jag fick tårar i ögonen. Så himla vackert. Han släppte inte blicken från mig mer än några få gånger.Skulle man verkligen kunna gilla en person så här mycket genom att bara träffas en gång? För jag tyckte verkligen om honom. Så himla snäll och söt. När han hade sjungit klart kunde jag inte hålla mig, utan böjde mig fram och gav honom en stor kram.

- That was really beautiful, viskade jag med tårar i ögonen.

- You are beautiful, svarade han.

Jag rodnade.

- Yes, svarade jag. Fan. Yes? Vad var det för svar på en sån sak?

- I mean thank you, skyndade jag mig att tillägga och kände att rodnaden blev ännu värre.

Han skrattade bara åt mig, och sa:

- But you ARE beautiful!

Jag log generat och tittade på klockan, den var redan halv sju. Vi hade suttit där och pratat i 6 och en halv timma. Tiden hade bara flugit iväg. Lina måste undra vart jag hade tagit vägen.

- It’s getting late.. sa han när han såg att jag kollade på klockan.Your friend must be wondering where you are.

- Yes, svarade jag. But she will understand why I was gone for so long.

Han reste på sig och tog min hand. Vi lämnade filten och allt ihop där på gräset, och gick mot en svart bil som stod parkerad en bit bort. I bilen satt en vältränad man med brunt, ganska kort hår.

- This is Kenny, sa Justin. Kenny this is Elina.

- Hi, sa Kenny.

- Hi, svarade jag.

Vi satte oss i baksätet. I bilen kändes det inte riktigt som att vi kunde prata som vi hade gjort förut, inte när någon annan hörde på. Men vi pratade lite tyst i alla fall.

- Where do you live? frågade jag Justin. I mean, here in Stockholm. At what hotel?

- We have rented two appartements, me and my mum lives in one, and the crew in the other. I think the street is called.. Stallgatan.. Did I pronounce that right?

Jag sken upp. Stallgatan.. Låg inte det precis vid hotellet?

- Oh my god! Stallgatan is right next to Grand Hotel, right? sa jag och log med hela ansiktet.

- Yes it is, svarade Justin och log tillbaka.

- Aah, that’s great!

- Yeah!

Efter ungefär 5 minuter stannade bilen utanför mitt hotell.

- Well.. I guess it’s time to say goodbye then.. sa Justin sorgset. Men sen sken han upp. But.. Maybe you want to meet again tomorrow? frågade han glatt.

- Yes, that i’d love to! svarade jag och log.

- Can I come and pick you up at seven o’clock? And then we’ll what we do?

Man såg verkligen på honom hur glad han blev. Och sju var en bra tid, då kunde jag och Lina shoppa hela dagen innan. Perfekt!

- That will be great! svarade jag och skrattade.

Innan jag öppnade bildörren böjde jag mig fram och gav honom en snabb puss på kinden, och viskade hejdå i hans öra. Sedan skyndade jag mig ut, jag vågade inte riktigt se hans reaktion. Jag sprang över vägen och in genom svängporten. Direkt när han inte längre kunde se mig fick jag ett utbrott och började dansa omkring i lobbyn. Alla stirrade, men jag orkade inte bry mig. Han var underbar! Sen kom jag ihåg Lina, och fick genast dåligt samvete, så jag skyndade mig upp till rummet.Jag tog trapporna eftersom jag var så full av överskottsenergi. Jag öppnade dörren och såg Lina komma rusande med världens bredaste smile.

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------

ÄNTLIGEN, här kom kapitel 5! Jag har hållt på hur länge som helst, och jag tänkte att eftersom ni inte fick det igår, som jag lovade, så fick jag allt ta och utöka det lite, så det blev ett ganska långt kapitel. Nästa lägger jag upp så fort jag är klar och har fått 7 kommentarer! :D

BIEBERLOVE