Justinbieberfairytale

Vi hade just skrivit ut oss från sjukhuset när mammas telefon ringde.

- Taxin är här! sa hon och vi skyndade oss ut.

När vi kom ut på gatan möttes vi av, jag vet inte hur många, paparazzis. Och inte nog med det. Fans. Hundratals, kanske till och med tusentals. Justin fattade min hand och ropade till alla:

- Ready to run?!

Alla nickade och började springa mot en taxibuss som vi antog var vår, som stod parkerad en bit från sjukhusets ingång. När vi kom fram tryckte vi oss in i bilen så snabbt vi bara kunde och beodrade taxichauffören att ta sig där ifrån innan vi ens hade hunnit sätt oss. Chauffören tittade konstigt på oss, men gjorde som vi sa, han fick ju betalt.

När vi hade kommit bort från alla skrik och smattrande blixtar vände han sig om mot oss.

- Och vart ska ni? frågade han drygt.

- Trosa, till stadshotellet, sa mamma och log extra brett mot honom.

Typiskt henne att alltid vara trevlig även mot folk som är otrevliga. Chauffören nickade bara och körde iväg i racerfart. Det var bara jag, mamma, Justin, Pattie och Kenny som satt i taxin. De andra i teamet hade åkt i förväg, och pappa skulle vara kvar på sjukhuset med Olivia. Jag och Justin satt ensamma längst bak i bilen, och mamma och Pattie hade börjat tjattra som bara den. Vi skrattade lite åt dem, de hade knappt känt varandra i två dagar, och de verkade redan vara som bästa vänner. Inte för att vi var mindre konstiga, bli tillsammans efter typ 3 dagar.. haha. Men ändå, dom var ju vuxna.

Vi pratade tyst med varandra under hela resan, det kändes så konstigt att prata om vissa saker när våra mammor var med, saker som kändes hur naturliga att prata om annars.

Efter någon timma var vi framme och chauffören förklarade att resan hade kostat 856 kronor. Mamma suckade och mumlade något om "att det var fruktansvärt vad dyrt allt har blivit på sistone", och räckte fram sitt kreditkort. Precis när chauffören skulle ta det tog Pattie det ur handen på mamma och räckte fram sitt istället.

- You let us live at your house for free, even if it didn't last long.. But it's the thought that counts, sa hon och log.

- No, i'll pay, sa mamma bestämt.

- Okay, but we'll pay half the amount each then, sa Pattie och gav sitt kort till chauffören.

- Who's gonna pay what? frågade han.

- Take it all on my card, sa Pattie och flinade mot mamma.

Mamma suckade och skrattade lite. Jag och Justin tittade konstigt på varandra och gick ur bilen. Sedan tog vi våra väskor ur bagaget och gick i förväg in till hotellet. Jag hade varit där inne många gånger, det var faktiskt fint.

Vi gick fram till receptionen. Receptionisten tittade upp på oss.

- Kan jag hjälpa er? frågade hon vänligt.

- Ja, vi hade bokat rum, tror jag.. Kolla om det finns något reserverat på Bieber eller Johansson.

Receptionisten bläddrade lite i en bok, och såg sedan upp på oss.

- Det finns i båda namnen, sa hon och log.

- Jaha, vad bra då! Kan vi få nycklarna? Våra mammor är på väg in, så du kan väl säga rumsnumren till dom när dom kommer?

- Inga problem, det gör jag, sa hon och räckte nycklarna till oss.

- Tack! sa jag och tog emot dem.

Jag tog Justins hand och gick mot trappan. Det fanns ingen hiss, vilket var otroligt irriterande i ett hotell, där man skulle bära massa väskor. Visserligen fanns det bara tre våningar, men att släpa en väska upp för tre trappor kunde ändå vara rätt så utmattande. Vi började vår långa färd, eller den kändes i alla fall lång. När vi hade kommit halvvägs upp för den första trappan vände jag mig mot Justin.

- Last one up is a.. rotten fish, skrek jag och skrattade.

Justin såg chockad ut och började springa, fast jag var snabbare. Vi bokstavligen knuffade oss upp för trappan. Jag fick ett försprång på ungefär en meter och skrek av lycka när jag vann. Precis då snubblade Justin, och hans väska ramlade ner för hela trappan.

- Oh, man.. sa han och suckade.

Jag började gapskratta. Hur kunde man lyckas? Justin tittade lite surt på mig, men tillslut började det rycka i mungiporna på honom. Han sprang den sista biten upp för trappan och kysste mig, innan han vände sig om och började springa ner för trappan.

Precis då kom mamma och Pattie konkande på sina väskor, plus en extra.

- We found your bag downstairs..? sa Pattie och tittade konstigt på Justin.

Vi började skratta ännu mer. Vi skrattade tills vi fick ont i magen och våra mammor fick säga till oss att det faktiskt fanns folk på hotellet som kunde bli störda.

--------------------------------------------------------------------------