Justinbieberfairytale

---------------------------------------------------------------

Jag och Justin satt inne i mitt rum på sjukhuset och pratade när en läkare kom in.

- Det är dags för dig att åka hem, sa han och log.

Jag nickade. Det skulle bli skönt att komma bort härifrån. Men hem.. Vart var det egentligen. Hemma, var ju liksom... borta. Jag suckade lite.

- What is it? frågade han och lade huvudet på sned.

- It's just that.. I don't know where home is, where we are going to live.. sa jag.

- Don't worry, we've already fixed that, sa han och log mot mig. We'll stay at the hotel in Trosa until tomorrow, and then we'll go to Atlanta!

- Okay, good.

Han reste sig upp.

- Get dressed now, we have to leave! sa han.

- Uhm.. I don't have anything to wear, sa jag.

Alla mina kläder fanns ju i huset, och jag antog att de var borta.. Klänningen jag hade haft på mig var alldeles sotig och luktade hemskt.

Justin slog sig för pannan.

- Stupid me! sa han. Wait, i'll be right back.

Han gick ut ur rummet, och efter någon minut kom han tillbaka med massor av påsar i händerna. Jag bara gapade.

- You have plenty of stuff to wear! sa han och log nöjt när han slängde upp påsarna på sängen.

- Wow! utbrast jag. Did you buy all this stuff..? For me?

Jag var chockad.

- Yepp, sa han och skrattade lite.

- Oh my god, you are the best! sa jag och kramade honom så hårt mina mörbultade muskler tillät mig.

- I know, sa han och flinade.

Jag skrattade lite åt honom och började rota i påsarna. Han hade verkligen bra smak på kläder. Jag lyfte upp det ena plagget efter det andra, och jag blev mer och mer hänförd för varje plagg. Han hade köpt säkert 20 tröjor, och kanske 10 byxor. När jag trodde att jag hade sett allt, lyfte Justin plötsligt upp två påsar till. De var från Victoria's secret. Han log generat.

- Aaw, Justin! sa jag och kramade honom.

I påsarna låg massor av fina underkläder. Längst ner i den andra påsen hittade jag en liten papperspåse, om man ens kunde kalla det för en påse..? Den var väldigt liten. Jag tog upp den och tittade i. Jag var tvungen att dra efter andan.

- Oh my god.. viskade jag.

Jag tog upp innehållet. Det var ett halsband i silver. Längst ner hängde ett hjärta som var halvt täckt av vita stenar.

- It's so beautiful, sa jag och log.

- It's diamonds, sa han och bet sig i läppen.

Skojade han med mig?! Det var jättefint, men jag kunde inte ta emot ett diamant halsband, det måste ju ha kostat en förmögenhet.

- It's really beautiful Justin, but I can't take it.. sa jag och räckte det till honom.

Jag såg att han blev ledsen.

- Why? frågade han.

- I mean.. It must have cost you a fortune.. You don't have to buy me expensive stuff, I trust that you love me anyways.. sa jag.

- Elina.. sa han och suckade. Don't think about the price, just think of it as any other gift, I just liked it, and thought you would too, so I bought it for you.

- Aaw, that's so cute! sa jag och log mot honom. But..

- No buts! (hahahhah inga rumpor) avbröt han mig. Turn around!

Jag suckade och vände mig om så att han skulle kunna sätta på mig halsbandet. Om han nu hade köpt det så kanske det var oartigt att inte ta emot det?

Han lade halsbandet kring min hals och knäppte det. När han släppte kände jag hur tungt det var. Diamant alltså.. Det kändes konstigt. Jag som alltid gått omkring med plastiga smycken från glitter.

- Help me, sa jag och han drog upp mig ur sängen.

Jag gick fram till spegeln som fanns i rummet. Jag drog efter andan när jag såg halsbandet sitta på mig. Det var så vackert.. Jag vände mig mot Justin.

- Thank you, it's really beautiful, sa jag.

Han böjde sig fram och kysste mig passionerat.

Nu hade Elina fått alla kläder, och halsbandet.. Det hade visserligen kostat en förmögenhet, men det var hon värd. Dessutom fanns det inte precis någon risk att mina pengar skulle ta slut, hehe.. Jag kysste henne precis när hennes mamma klev in genom dörren.

- Oh sorry, sa hon och flinade.

- Mum.. sa Elina och suckade.

Jag skrattade. Då sken Elina upp.

- Kolla vad Justin köpte till mig! sa hon och haltade bort till sängen där allt låg.

Ebba spärrade upp ögonen och gick dit hon med.

- Köpte han allt det här till dig? sa hon.

- Mhm! sa Elina. Visst är det fint?

Ebba nickade.

- Och kolla halsbandet, det fick jag också av honom!

Hon bara gapade. Efter ett tag fick hon tillbaka talförmågan.

- Är det äkta?

Elina nickade.

- Jag försökte säga att det var för mycket, men han vägrade..

Hon tittade bort mot mig och log.

- Han måste verkligen älska dig, sa Ebba och kliade sig i huvudet.

- Jaa, svarade Elina och log.

-------------------------------------------------------------------------