Justinbieberfairytale

Justin pekade på var och en av människorna i rummet och presenterade dem för mig. Alla tittade granskande på mig, som för att kolla så att jag verkligen tyckte om honom för den han var och inte bara för att han var känd, och det märktes verkligen att de var rädda om Justin och bara ville hans bästa. Han höll min hand hela tiden och de andra gjorde plats för oss i soffan. Vi satte oss och Justin började prata.

- We have a suggestion, sa han och log.

De andra nickade och han fortsatte.

- Uhm.. we kind of like each other, and we really don´t want to leave each other.. Elina has to go home today, and I figured that maybe we can go to where she lives and stay there for the last days before we have to go back to America?

-------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag tittade på mamma med mina allra bästa valpögon som jag visste att hon inte kunde säga nej till. Hon log och vände sig om mot de andra.

- What do you say? frågade hon, och gjorde en gest mot de andra. I think it would be fun.

De andra nickade gillande och man kunde höra små instämmande "yes" komma från deras munnar.

Jag tittade på Elina, som fullständigt strålade. Man kunde verkligen se hur glad hon var! Jag blev alldeles varm inombords. Det här bådade gott. Jag vände mig mot mamma igen och gav henne en stor kram.Efter en låååång stund släppte jag henne och hon fnissade lite. Hon var som en liten tjej, haha.

- I need to speak to your parents about this before we decide anything, but it´s fine with us, sa hon sedan och vände sig mot Elina.

- Yes, but I think that it might be best if I call them first and tell them about.. uhm, me and Justin first.. Otherwise I think that they will be very confused, svarade Elina och log lite generat.

Mamma nickade förstående och log tillbaka. Jag tog Elina i handen och vi gick ut i köket och stängde dörren så att hon skulle kunna ringa utan att de andra störde. Hon ställde sig mot köksbänken och tog upp mobilen. Shit, vad fin hon var. Precis när hon skulle trycka på grön lur drog jag henne till mig och kysste henne. Hon lade ifrån sig mobilen för ett tag och lade armarna omkring min nacke. Tillslut avbröt jag eftersom de andra kanske skulle undra varför det tog så lång tid.

- You´re the most beautiful thing in this world, remember that. Always, sa jag och såg djupt in i hennes blå-gröna ögon.

Hon flinade.

- No, you are, sa hon och strök mig försiktigt över kinden. But now, I have to call my parents! fortsatte hon och tog sig ur mitt grepp.

Elinas perspektiv:

Jag tog upp mobilen igen och slog numret hem. Efter 5 signaler hörde jag hur någon lyfte luren i andra ändan, och en myndig röst hördes.

- Heej gumman!

Det var min pappa.

- Hej pappa! svarade jag.

- Hur har ni det? Har ni hunnit packa allt och så? Tåget går ju snart! Han lät upprymd över att jag skulle komma hem. Han var så söt, visade alltid hur mycket han saknade mig när jag var borta.

- Vi har det superbra! Och jaa, vi har packat allt.. Jag log för mig själv.

- Vad bra då! Hade du något speciellt på hjärtat älskling? frågade han.

- Ja, faktiskt, svarade jag och kände hur det sög till i magen av nervositet.

- Vad är det då? frågade han nyfiket.

- Jo, det är så att.. eeh, asså du vet Justin Bieber, som Lina är helt galen i?

Jag bet mig nervöst i läppen, undrade vad han skulle säga.

- Hur skulle jag kunna missa honom? frågade han och skrattade. Vad är det med honom då?

- Jo asså.. Hehe, jag är typ.. tillsammans med honom.. eller asså nej, eller jag vet inte men jag gillar honom verkligen jätte mycket och han verkar gilla mig också.. Och han åker hem på söndag.. Öhh..Så vi tänkte att han och hans mamma och teamet få bo i den andra lägenheten..

Jag babblade på fort som aldrig förr. När jag väl slutade var det knäpptyst i andra ändan.

- Hallå? Är du kvar? frågade jag osäkert. Det kanske  hade brutits?

- Jaja, jag är kvar! Men vad är det du säger?! Är du ihop med Justin Bieber? frågade han förvirrat.

- Jaa, eller typ, jag vet inte riktigt.. Vi har ju inte känt varandra jättelänge, men typ, svarade jag och kände hur jag själv började bli lite förvirrad till och med.

- Och nu vill du veta om dom får bo här i några dagar innan de åker hem?

- Precis!

Jag tittade upp på Justin, som såg ut att brista ut i skratt i vilken sekund som helst.

- Jag ska prata med mamma, sa han. Jag kommer snart!

- Vad bra! svarade jag. Men ni skulle prata med Pattie, Justins mamma också.

- Ja, men ge telefonen till henne då, så får vi prata om det här istället, svarade han.

- Okej! Vänta lite då, svarade jag och gjorde tumme upp till Justin.

Jag öppnade köksdörren och skulle precis räcka över telefonen till Pattie när jag kom på att jag skulle säga en sak till.

- Och pappa?

- Ja gumman?

- Jag älskar dig, sa jag och log. Lite små knep måste man ju få ta till för att få sin vilja igenom. Jag visste att han smälte när jag sa så.

Jag räckte över telefonen innan han hann säga någonting.Justin kom också ut och vi stod och tittade förväntansfullt på Pattie. Efter ett tag verkade hon lite besvärad över att vi tittade och lyssnade så mycket, så hon gick in i ett annat rum. Vi passade på att prata lite med de andra under tiden. Justin tvingade mig att berätta lite om mig själv, vilket var enormt pinsamt. Det lät så himla fel när jag stod där inför en ganska liten grupp människor och sa saker som "Jaa, jag heter då Elina som ni kanske kommer ihåg, och jag är från Sverige.. Jag gillar hästar och att spela gitarr". Konstigt. Men de andra nickade i alla fall gillande.

- Guitar? Cool, you have to show us someday, sa Ryan med en liten glimt i ögat.

Jag skrattade lite nervöst och mumlade "säkert" på svenska. Varför var jag tvungen att berätta om det? Jag var jättedålig i jämförelse med Justin, och de skulle säkert tycka att jag var usel. Justin märkte att jag tyckte att det var jobbigt och öppnade precis munnen för att säga något när Pattie kom tillbaka ut till vardagsrummet. Jag tog Justins hand och klämde den hårt.Allihopa såg förväntansfullt på henne. Hon såg helt uttryckslös ut i ansiktet.

- Uhm..Sorry, but... sa hon och såg lite ledsen ut.

Jag kände hur mitt mod sjönk. Nehe, då blev det inget med det. Precis när jag kände hur tårarna började välla fram ur ögonen sprack Patties ansikte upp i ett stort leende.

- But I´m afraid you all have to back your belongings, cause'  we´re going to Trosa!

Jag blev så glad att jag hoppade upp i Justins famn och gav honom en stor kyss, mitt framför alla andra.

--------------------------------------------------------------------

FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT att jag är så himla dåligt på att uppdatera!

Och TACKTACKTACK för att ni har blivit så mycket bättre på att kommentera! :D

Skriv lite feedback, vad ska jag tänka på när jag skriver? Vill gärna veta!

Vad tycker ni om dagens kapitel? :D

BIEBERLOVE