Justinbieberfairytale

- Next time something like this happens, I promise you I will listen to you from the beginning, sa jag och gav honom en stor kyss.

Han log. Vi satt och tittade varandra i ögonen ända tills Lina tittade in i rummet och gav mig en konstig blick.

- Vad..? sa hon och såg ut som ett frågetecken. Allt blev bra bara sådär?

Jag skrattade, och gav Justin en lurig blick.

- Who wants icecream? skrek jag och sprang det fortaste jag kunde ut i köket.

Justin kom efter mig och tog tag i min midja. Han började kyssa mig som en galning, och jag kunde inte låta bli att skratta. Han var så härlig. Lina kom lite efter och utbrast:

- Jag tror att jag lämnar er två ensamma.

Jag skrattade åt henne, men just nu ville jag faktiskt mest vara med världens bästa kille.

------------------------------------------------------------------------

Elinas perspektiv:

Vi satt alla tre i soffan och pratade. Lina och Justin verkade komma bra överens och jag njöt verkligen av att ha de två bästa människorna jag visste med mig. När vi började prata om hans artistliv slog det mig att han inte skulle stanna här hur länge som helst.. Det var bara 4 dagar kvar. Jag tittade på honom med en oroad blick. Skulle allt det här ta slut nu? Jag suckade och Justin vände sin uppmärksamhet mot mig. Jag kröp upp bredvid honom och han lade armen om mig.

- What´s wrong shawty? frågade han och gav mig en undrande blick.

- Nothing.. It´s just that.. It´s only four days until you leave Sweden.. svarade jag. Jag fick bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta.

Jag såg hur hans blick förändrades och blev väldigt sorgsen.

- I know.. I´ve thought about that too..But we´ll find a solution to that, don´t worry, sa han och tittade uppfodrande på mig.

- Yeah, I guess you´re right.. We´ll just have to enjoy the moment.

Jag log mot honom och gav honom en lång kyss. Lina stönade och alla tre började gapskratta.

Justins perspektiv:

Jag kände verkligen hur  en stor klump bildades i magen när hon sa att det bara var fyra dagar kvar. Jag ville inte lämna henne. Hon kanske skulle kunna hänga med till Atlanta över sommaren i alla fall? Det var ju lov..

- Maybe you can come with me to Atlanta during your holiday? frågade jag och såg hur hon sken upp.

- Oh my god, that would be awesome! svarade hon och började näst intill hoppa upp och ner i soffan. Sedan slocknade leendet igen och hon tittade på Lina, vars blick var sänkt. Hon sa något på svenska som jag inte förstod, och jag blev lite orolig. Skulle hon verkligen lämna sin bästa vän för att följa med mig? Hon släppte greppet om mig och satte sig borta hos sin kompis.

- Lina.. Jag fattar om det känns som att jag sviker dig, men jag vill verkligen gå in för det här..

- Jag fattar det..

Jag såg att Lina fällde en tår.

- Jag kommer att sakna dig så sjukt mycket om jag åker, jag vet inte hur jag kommer att stå ut.. Jag kanske inte borde åka..

- Det är klart att du ska åka! Vet du hur länge sedan det var du var kär på riktigt? Jag ser ju på dig att du verkligen, verkligen gillar honom! Jag kommer att sakna dig varenda sekund, men vi kan snacka, ha skype så vi kan se varandra i alla fall och allt! Det är ju ett sommarlov, inte ett helt år precis..

- Du är verkligen bäst! Men jag måste ju såklart kolla med mamma och pappa först också.

- Haha, jaadu, det kan nog bli knepigt..

De skrattade, och jag förstod absolut ingenting. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite dum när jag satt där och stirrade helt oförstående på dem.Elina märkte att jag stirrade och skrattade till.

- Justin you should see your face right now...

Jag skrattade jag med, jag kunde tänka mig att det såg roligt ut. Svenska lät så himla konstigt bara. Det lät som att de pratade med varandra som robotar, utan att ändra tonläge.

Elinas perspektiv.

Vi skrattade länge åt Justins ansiktsuttryck, och glömde liksom bort att det var så kort tid kvar.Efter ett tag utbrast Justin:

- Shit, Kenny is downstairs, he has waited for me like forever!

- Noo, but tell him to get up here and give him some icecream, svarade jag och tänkte att det var riktigt synd om honom. Fy vad tråkigt att stå där i två evigheter!

- Yeah, i´ll text him.

Plötsligt pep det till i både min och Linas mobil samtidigt. Vi tittade förundrat på varandra och tog upp mobilerna. Jag stelnade till när jag såg vad som stod i meddelandet.

-----------------------------------------------------------------------

Vad händer??? :O

Förlåt för kort kapitel, men har sjukt mycket läxor, och prov imon också :(

Det kommer antagligen mer imon, men jag ska på Frölunda match med Sofie på Storiesaboutjb så jag får seeee...

Och en sak till!! :D Vi har besöksrekord, haha! 38 unika besökare! :D För några dagar sedan var det 18, AWESOME, ni är bäst!

Släng in en kommentar, vad tror du ska hända? :O Något jag behöver bättra på?

Jag hade en jääääätttebra bild som passade till detta kapitlet, men den gick inte att ladda upp så det blev ju lite fail x) Men jaaajaa, eftersom han alltid är fin så gör det ju inget. ;)

BIEBERLOVE